Per Bolund, finansmarknadsminister (MP), kräver en jämnare könsfördelning i börsnoterade bolag.
Näringslivet, precis som andra sektorer, förtjänar kritik för bristande jämställdhet. Kvotering är dock ingen lösning.
När alliansregeringen satt vid makten hände det att enstaka moderater, däribland den tidigare partisekreteraren Per Schlingmann, uttalade sig positivt om kvotering. Ändå visste alla att en lag om kvotering inte var att vänta. Motståndet i det borgerliga lägret är helt enkelt för starkt, inte minst då en kvoteringslag skulle krocka med äganderätten.
Nu är det nya tider, och vi har en ny regering. Den rödgröna regeringen skriver i höstens budget att börsbolagen ska ha 40 procent kvinnor i styrelserna: ”Om inte detta mål är uppnått till 2016 avser regeringen att föreslå lagstiftning om kvotering i börsnoterade företag”.
Finansmarknadsministern förklarar den politiska linjen med att ”regeringens uppgift är att skapa ett mer jämställt samhälle” (Dagens Industri 25/11 2014).
Ett mer jämställt samhälle, det vill jag också ha. Men kvinnor ska lyftas fram för att de har meriter och kompetens. När lösningen borde vara att män slutar kvoteras in, kräver kvoteringsförespråkarna att ett fel (kvotering av män) ska mötas med ytterligare ett fel (kvotering av kvinnor).
Som ledarskribenten Torun Nilsson skriver i Dagens Industri är en påtvingad kvotering dessutom onödig: ”Förändringen är redan på väg och det går fortare än det kanske verkar” (25/11 2014). Eftersom det rör sig om en liten andel personer, vanligtvis består en styrelse av åtta till tio medlemmar, ger varje byte av styrelseledamöter snabbt en mer jämställd fördelning procentuellt. Det är alltså fullt möjligt att näringslivet, inom överskådlig framtid, lyckas på egen hand.
Fördelarna med att politiken inte tvingar fram kvotering är flera. Dels sprider man inte en föreställning om att kvinnor endast kan ta plats genom kvotering. Kvotering är att göra kompetenta kvinnor en otjänst. Det är bättre att arbeta mot diskriminerande strukturer och attityder.
Dessutom tar kvoteringsfrågan – som berör en liten klick – fokus från jämställdhetsfrågor som politiken borde lägga krut på. Bristande jämställdhet i arbetslivet beror till stor del på att kvinnor i hög utsträckning tar ansvar för barn och familj. Först när det blir en självklarhet för fler män att vara hemma med barnen, kommer det bli självklart för fler kvinnor att göra karriär.
Kvotering ger fin statistik, men problemen sopas under mattan.