Foto: Fanni Olin Dahl/TT
Trafikmiljön är skapad av vuxna för att vuxna ska kunna förflytta sig – oftast med hjälp av bilen.
Det är någonting att tänka på några gånger extra nu när skoleleverna återvänder till skolbänken.
Sexåriga Eden Johansson från Yttervik har blivit rikskändis. För att komma till skolan behöver hon gå till en busshållplats längs en väg med tung trafik, ta sig in till Skellefteå busstation där hon ska byta till en lokalbuss som går till skolan.
Om hennes skolväg är säker eller inte råder det delade meningar om. Kommunen tycker det, vad pappa Nils-Erik anser torde vara uppenbart.
Om kommunen backar från beslutet, eller står på sig, återstår att se. Hur som helst har affären valsat runt i mediesverige och knappast förbättrat möjligheterna att nå det tufft satta befolkningsmålet på 80 000 personer 2030.
Men förhoppningsvis kan det ändå komma någonting gott ur den här ”affären”. Att större fokus rent generellt läggs på att ge barnen en säker trafikmiljö, att frågan lyfts politiskt.
Att barn är mjuka och bilar hårda vet de flesta. Men tänker vi på det tillräckligt ofta och mycket?
Nej, för när Motormännen i våras mätte hastigheten vid grundskolor med 30-gräns körde mer än hälften av alla bilförare för fort.
Om mätningarna gjorts av polisen hade över 300 körkort dragits in och mer än elva miljoner kronor utdömts i böter, allt enligt Motormännen.
Stressade föräldrar som tar bilen och ska lämna sina barn i skolan på väg till jobbet är ingen bra kombination. Trafikmiljön runt skolor och förskolor är stundtals kaotisk på morgonen.
Skellefteå har gjort en hel del för att skapa en lugnare och tryggare trafikmiljö runt skolor och förskolor. Men det finns naturligtvis mer som kan göras. I Älvsjö (Stockholms stad) har det sedan flera år tillbaka satsats på någonting som man kallar ”vandrande skolskjuts”.
Tanken är att föräldrarna turas om att gå eller cykla med barnen till skolan/förskolan för att minska biltrafiken. Med färre bilar i omlopp blir trafiksäkerheten och miljön runt skolorna bättre.
Naturligtvis finns det föräldrar som måste skjutsa sitt/sina barn till skolan. Att bygga säkra platser där barnen kan hämtas/lämnas, gärna en bit från skolan, så att det blir att gå den sista biten, är ett sätt att få bort trafik från skolans närhet.
Säkerhetsarbete kostar och måste få kosta. Det kan handla om fysiska åtgärder: trafikljus och vägbulor, säkra gångpassager, bättre gång- och cykelvägar runt skolorna, begränsade stopp-, parkerings- och genomfartsmöjligheter, utökade 30-zoner och naturligtvis bättre belysning.
Men det handlar också om vårt eget beteende. Att det helt plötsligt står en 30-skylt vid vägkanten är ingen slump. Det finns alltid någon bakomliggande orsak, ofta är det just en skola eller förskola som ligger där.
I samband med skolstarten kraftsamlade polisen i Västerbotten för att kontrollera att bilisterna höll hastighetsbegränsningarna vid skolor. Det gick väl sådär. Redan första förmiddagen hade elva personer i länet bötfällts.
Det vore tacknämligt om polisen lite oftare ställde sig med fartkameran i högsta hugg utanför lämplig skola. För det finns bilister som är ena riktiga ögontjänare, som saktar in så fort de ser en polis eller en fartkamera för att en stund senare ”blåsa på” igen.
Frågan är: ska vi bygga städer och samhällen för hårda bilar eller för mjuka barn och vuxna. Självklart är det sistnämnda att föredra. Det är viktigt att barnen är trygga i trafiken nu när Skellefteå växer.