Att göra en tillbakablick på det år som vi snart lämnar bakom oss är inte bara en vacker syn: flyktingkrisen, presidentvalet i USA, blodbadet i Aleppo och kriget i Syrien, Brexit, terrordåd i bland annat Bryssel och Berlin, zikavirus och ett misslyckat kuppförsök i Turkiet.
Skärpta gränser, id-kontroller och stora flyktingströmmar till Europa har dominerat den svenska medierapporteringen. Totalt skrevs närmare en kvarts miljon artiklar om flyktingkrisen 2016. Men det var inte nog, svenskarna hade velat läsa ännu mer om den, och om kriget i Syrien, enligt en undersökning från Novus och Retriever.
På kort tid har Sverige gått från att vara ett land med en generös och human flyktingpolitik till asylmottagande på EU:s miniminivå.
För lite mer än ett år sedan brast rösten för Miljöpartiets förra språkrör Åsa Romson när hon på en presskonferens berättade om hur Sverige kraftigt skulle kunna minska antalet flyktingar – för att få andrum i mottagandet.
Sedan dess har riksdagen röstat igenom en unikt hård flyktinglag med begränsad rätt till anhöriginvandring och skärpta försörjningskrav. Konsekvensen blir att tiotusentals barnfamiljer avsiktligt hålls isär av politiskt fattade beslut.
Men motståndet har börjat gro. För drygt en vecka sedan lanserade kyrkorna ”Juluppropet” för en human flyktingpolitik. På tio dagar har nästan 30 000 personer skrivit på. Bland undertecknarna finns partiledare som Annie Lööf (C), Jan Björklund (L), Ebba Busch Thor (KD), Jonas Sjöstedt (V) och Gudrun Schyman (FI). Skrivit på har också Maria Ferm gjort, Miljöpartiets migrationspolitiska talesperson. Trots att MP som parti har varit med om att rösta igenom Sveriges nuvarande hårda lagstiftning.
Det är inte första gången som kyrkan engagerar sig i flyktingfrågan. Redan 2005 fick man debatten kring apatiska barn och gömda flyktingar att svänga när över 160 000 personer skrev på ”Påskuppropet”.
Jo, den rödgröna regeringen har lyckats i sin ambition att minska antalet asylsökande till Sverige. Under flyktingvågen 2015 sökte nästan 163 000 människor asyl. I år är den siffran betydligt lägre, fram till mitten av december hade bara drygt 28 000 flyktingar sökt asyl i Sverige.
Men det beror inte på att behovet av att fly undan krig har minskat. Fler människor är på flykt i dag än någonsin tidigare. Många är barn.
Och så här i juletider, den största av alla familjehögtider, är det sorgligt att behöva konstatera att den lagskärpning som statsminister Stefan Löfven (S) och hans rödgröna regering drev igenom innebär att chansen att återförenas med sin familj minskat betydligt.
Ensamkommande barn förblir ensamma, splittrade familjer förblir splittrade, vilket i sin tur skapar otrygghet och försvårar integrationen.
Sverige har fått det andrum som politiken eftersträvade när regelverket skärptes. Men under tiden har främlingsfientligheten i samhällsdebatten normaliserats. Politiska beslut har förstärkt vi och dom-tänkandet – i bjärt kontrast till allt fagert tal om behovet av framgångsrik integration.
Nej, det är inte möjligt att återgå till den migrationspolitik som Sverige praktiserade före 2015. Inte som världen ser ut i dag. Inte som världen förmodligen kommer att se ut i morgon heller med någonstans mellan 250 miljoner och en miljard klimatflyktingar 2050, enligt UNHCR.
Däremot borde familjer få leva tillsammans. Det är ett rimligt anständighetskrav att barn ska få växa upp med sina föräldrar.