Malåpolitiken debatterades häromdagen. Vänsterpartiets Lennart Gustavsson var både klok och modig då han motstod vänsterns sedvanliga skattehöjarreflex. Med på bild även Charlotte Hultdin (S) och Arne Hellsten (ML).
I en kommun med 3 133 invånare kommer både människor och åsikter närmre varandra.
Närheten förutsätter en viss pragmatism. Trots detta var de ideologiska skiljelinjerna synbara när Norran häromdagen (28/8 2018) arrangerade en lokal, webbsänd valdebatt mellan de partier som i dag sitter i kommunfullmäktige i Malå.
Likt många andra kommuner i glesbygd var den röda tråden i den S-ledda kommunen ekonomin, alldeles oavsett om det handlade om äldreomsorgen eller om skolan.
I nuläget talar ingenting för att de ekonomiska förutsättningarna blir bättre under de kommande åren. I kommunens årsbokslut för 2017 pratas det öppet om ett stålbad som ska, och måste, fortsatta fram till 2020.
Malålistans Arne Hellsten menade att kommunen skulle komma ut ur stålbadet ”blommande”. Men Liberalernas Cecilia Festin Stenlund ville ha en annan form av stålbad: ett politiskt.
Givetvis diskuterades Norrans avslöjande om härvan kring drivmedelskorten på Tjamstanbackarna. Samtliga politiker var överens om att den utredning som nu görs av PWC är vägledande för politiska analyser och konsekvenser.
Det var klokt. Vad som dock redan nu är klart är att politikens oförmåga att följa upp sina egna beslut och regler förtjänar kritik.
Vänsterpartiets Lennart Gustavsson höjde ett varningens finger när han konstaterade: ”Det finns någonting i det här som kan vara farligare än att man inte har skött sig. Att det finns någonting som sitter i väggarna, att ’så här gör vi i Malå’. Och då har vi större utmaningar framför oss.”
Därför var det uppfriskande att debatten om eventuella oegentligheter på Tjamstanbackarna snabbt vändes från en teknokratisk diskussion om ansvar till en politisk diskussion tangerande ideologi.
Arne Hellsten menade att anläggningen fortsättningsvis inte kan drivas av det offentliga och föreslog att verksamheten ska ut på entreprenad, inte alls en orimlig hållning.
Samma ideologiska diskussion, om offentligt kontra privat drift, återkom i frågan om äldreboendena där Liberalerna menade att det finns utrymme för att lägga ut servicetjänster som mat och städ på privata entreprenörer.
En liten kommun ska givetvis inte vara baktung. Därför gav det mersmak då alla partier var överens om att äldreomsorgen behöver effektiviseras under den kommande mandatperioden, annars kan mer än de äldres välbefinnande vara hotat. Där kan privatisering av servicetjänster i allra högsta grad leda till effektiviseringar.
Valdebattens mest avslöjande ögonblick kom när skolfrågorna avhandlades. Andelen nior som klarat kunskapskraven i alla ämnen har minskat dramatiskt de senaste åren, från 80 procent 2014 till 64 procent 2017.
När Socialdemokraternas Charlotte Hultdin pressades om att svara på frågan om hur trenden skulle vändas uteblev svaret. Först blev det tyst. Sedan blev det ett häpnadsväckande: ”Ja, vad vill vi göra …”, för att avslutas i en oklar viljeinriktning om att ge mer resurser till skolan.
Detta i en kommun som står inför ett självpåtaget stålbad.
Svarslösheten från ordföranden i barn- och utbildningsnämnden var inte bara smärtsam för de närvarande utan också för de elever som förtjänar en skola som ger dem en ärlig chans.
Att samtliga partier var överens om att inte höja skatten för att lösa kommunens problem visar på en politisk mognad som imponerar – inte minst från Vänsterpartiet.
Att motstå sitt partis skattehöjarreflex hedrar Lennart Gustavsson.