OSLO 20090430: Gˆran Persson under foredraget i regi av Talerforum p Clarion Hotel Royal Christiania, torsdag Foto Berit Roald / SCANPIX NORGE / SCANPIX / kod 20520
Ska man vara riktigt ärlig så har det inte varit någon ordning och reda inom socialdemokratin sedan Göran Persson avgick som statsminister i samband med valförlusten 2006. Varken Mona Sahlin eller Håkan Juholt gjorde några bestående avtryck som S-ledare.
Om Stefan Löfven kommer att lyckas bättre återstår att se. Det har både börjat bra och dåligt. En rödgrön valseger ska vägas mot det faktum att det stora lyftet inte infann sig. På riksplanet stampar S fortfarande kring 30 procent.
Vad tycker då Göran Persson om sin arvtagare, i tredje led, och hur han leder partiet?
I en längre intervju i söndagens Agenda fick den förre statsministern möjlighet att utveckla sina tankar kring dagens politiska landskap. Minst av allt är den forne S-ledaren imponerad, i stället är han kritisk mot både sitt ”gamla parti”, mot Moderaterna och hela det politiska etablissemanget, som han anser bär skulden till Sverigedemokraternas framgångar. ”Det finns inget annat protestuttryck”, säger han i programmet.
När Göran Persson talar om ett Sverige som ”håller på att gå sönder” får det en helt annan, och betydligt djupare innebörd, än när många av dagens S-politiker använder det som en av många floskler i sin plakatretorik. I hans värld handlar det inte bara om inkomst- och skatteklyftor, det handlar om så oändligt mycket mer. Om ett Sverige där rika storstadsregioner blir allt rikare, samtidigt som fattiga inlandskommuner blir allt fattigare. Det handlar också om så vardagliga saker som dålig mobiltäckning, om ungdomar som flyttar, om jordbruk och fabriker som läggs ner, om eftersatt kollektivtrafik och infrastruktur.
Det är ute i Sverige som SD vuxit sig starka …
Åtta borgerliga år vid makten har sannerligen inte gynnat de mera glesbefolkade delarna av Sverige. Socialdemokraterna har missat att vara ett tydligt alternativ. SD har fått de röster som hade kunnat gå till S om bara partiet bättre klarat av sin roll som oppositionsparti. Ungefär så kan man sammanfatta Göran Perssons resonemang.
Om det inte blir nyval, risken därtill är långtifrån obefintlig, så har Socialdemokraterna och Miljöpartiet (det mesta talar för att det blir den konstellationen) mycket att bevisa. Vad kan man till exempel göra för att hindra en fortsatt urbanisering, hur vill man motverka att Norrland fortsätter att tömmas på sina naturresurser.
Ja, inte handlar det om utlovad höjd skatt på fossila drivmedel och vägslitageavgifter. Då fortsätter man den väg som Alliansen slog in på; att konsekvent gynna staden framför landet. Det börjar, med andra ord, inte särskilt bra.