Svenska politiker bör sova med tryckfrihetsförordningen under kudden. Foto: Hasse Holmberg/TT
Den är en gammal goding, tryckfrihetsförordningen.
Den är faktiskt världens äldsta i sitt slag.
Den som politiker lagstadgat om så att vem som helst ska kunna ifrågasätta dem, ja, till och med hota deras maktbas genom publicering av något så omstörtande som fakta, opinion och information.
Det är en visdom att det som för stunden kan försvaga en politiskt i förlängningen gör en starkare ur ett demokratiskt perspektiv. Att själv bli ifrågasatt är nämligen enda sättet att garantera att rätten finns att vid behov ifrågasätta ens meningsmotståndare.
Gällande debatten om värderingar som väckts till liv sedan Almedalen torde denna förordning, och sedermera grundlag, som i år firar 250 år och gör 2016 till ett officiellt tryckfrihetår, vara det mest svenska av svenska värderingar.
I Sverige lagstiftar vi våra värderingar och gör dem till fundament i vår demokrati samtidigt som det grundlagsskyddade fria ordet är en del av vårt kulturarv.
Därför är det oroande att det finns signaler om att förståelsen och stödet för dess olika uttryck inte är så grundmurat bland svenska kommunpolitiker som det borde vara. Vardagsappliceringen av tryckfrihetsförordningen – som inkluderar tryckfrihet, yttrandefrihet och meddelarfrihet – är också det som både utmanar och stärker dess yttringar.
I början av juli offentliggjordes en ny undersökning som visar att lokalpolitiker i norra Sverige ställer sig positiva till förslag som skulle inskränka pressfriheten.
Undersökningen, genomförd av TNS Sifo på uppdrag av mediehusens branschorganisation TU, framförde tio olika pressfrihetsfientliga påståenden som politiker i kommunstyrelser fick ta ställning till. I den norra mätdelen ingår bland annat Skellefteå. Vilka som faktiskt svarat är dock hemligt.
Det är här viktigt att påpeka att svarsbasen för norra Sverige är liten. I en jämförelse med övriga delar av landet, samt det sammansatta nationella resultatet, framkommer dock inga större avvikelser, varför resultatet från norra Sverige ändå bör tas på allvar.
Lokala politiker i norr anser, enligt undersökningen, att det ska vara förbjudet att publicera namn och bild på personer som är misstänkta för brott innan dom fallit: 79 procent kontra 75 procent i södra Sverige håller med, eller 71 procent i mellersta delen av landet.
I dag är det ytterst ovanligt att svensk media publicerar den typen av uppgifter. Men möjligheten bör finnas.
Hela 76 procent av kommunpolitikerna i norra Sverige anser heller inte att poliser ska få läcka information från förundersökningar till medier – en oroväckande hög siffra med tanke på att det i dag är fullt tillåtet att göra det med hjälp av meddelarfriheten.
Att det är en lägre siffra än de 80 procent som politiker i mellersta Sverige gett uttryck för, eller de 86 procent som de sydsvenska politikerna uppvisar, är en klen tröst.
Allt över noll procent är oacceptabelt.
Svenska politiker bör vara tryckfrihetsextremister. Det handlar inte bara om en av våra viktigaste grundlagar, utan om grundläggande svenska värderingar. Må vi därför rekommendera årets sommarläsning: Tryckfrihetsförordningen.
Csaba Bene Perlenberg