Först gav M-ledaren Ulf Kristersson upp försöken att bilda en regering som kan tolereras av riksdagen.
Nu är frågan när Stefan Löfven (S) inser att inte heller han kommer att lyckas och ger upp. Måndagens besked i halvtid till talmannen Andreas Norlén var att han tänker fortsätta sonderingarna. Uppdraget ska slutredovisas senast på måndag, den 29 oktober.
Svårt och komplicerat, konstaterar Löfven.
Ingenting har förändrats, säger Kristersson.
Frågan är vad som kan låsa upp de förhandlingar som uppenbarligen helt har gått i stå. Enligt Andreas Norlén måste partierna aktivt börja föra svåra samtal, först internt och sedan med varandra, för att processen ska leda framåt.
Men den typen av uppmaningar lär inte blidka trilskande partiledare och riksdagsgrupper som trycker bakom orealistiska positioner och verklighetsfrämmande konstellationer.
Vad talmannen kan göra, för att få fart på processen är att ta antingen Ulf Kristerssons eller Stefan Löfvens regeringsalternativ till riksdagen. Eftersom Norlén anser att det är Alliansen som har bäst förutsättningar för att bilda en regering vore det naturligt att i första hand pröva M-ledarens stöd.
Det skulle tvinga fram ett ställningstagande.
Samtidigt som Sverige styrs av en övergångsregering är det budgettider. Senast den 15 november ska den ligga på riksdagens bord. Chanserna att en ny regering ska hinna tillträda innan dess är små. Vilket med stor sannolikhet innebär en urvattnad och tämligen innehållslös budget.
Det är inte vad Sverige behöver när tillväxten på individnivå hamnar blygsamma på 1,3 procent, bland de sämsta länderna i EU.
Lägg därtill att under nästa år väntas tillväxten mattas av. Allaredan syns tidiga men tydliga tecken på svalnande konjunktur. Bostadsbyggandet har bromsat in och bostadspriserna har generellt sett börjat sjunka. Sämre tider väntar runt hörnet. Redan innan regeringskrisen var det många bedömare som frågade sig hur god vår beredskapen för sämre tider egentligen är.
Ska Sveriges ekonomi även framledes vara god behövs långsiktiga reformer. Turordningsreglerna behöver ses över, beskattningen av arbete likaså. Företagens kompetensbrist måste lösas, trösklarna in på arbetsmarknaden sänkas och tudelningen på arbetsmarknaden lösas.
Det bästa är om Alliansen går fram med ett gemensamt budgetförslag. För det första skulle det vara en tydlig signal om att de fyra borgerliga partierna menar allvar med att hålla samman, vilket de också lovat väljarna. För det andra tvingar det Sverigedemokraterna att bekänna färg.
Nu när Ulf Kristersson misslyckats med att bilda en regering, och Stefan Löfven är på väg att göra det, borde det tredje sonderingsuppdraget hamna hos Centerledaren Annie Lööf. Om nu inte talmannen väljer att röra om i grytan och helt enkelt låter riksdagen ta ställning till en statsministerkandidat.
Om Annie Lööf får talmannens uppdrag att undersöka möjligheterna att bilda en regering måste förstahandsalternativet vara en Alliansregering i en eller annan skepnad.
Lööf är en nyckelspelare i regeringsförhandlingarna. Hon sitter med trumf på hand, men har hittills valt att inte visa den offentligt.