Amerikanerna väljer nya kongressledamöter i dagens mellanårsval, och det är republikanerna som har medvind.
Ekonomin har förbättrats, fler amerikaner har en sjukvårdsförsäkring och för första gången sedan den finansiella krisen är arbetslösheten under sex procent. Trots det ser republikanerna, och inte Barack Obamas demokrater, ut att göra ett bra val. Hur är det möjligt?
Nyss hemkommen från en längre bilsemester genom landet, från New York i öst till Los Angeles i väst, kan jag konstatera att republikanernas konservativa falang gör väsen av sig. Deras bild av Barack Obama, och ”eliten i Washington”, är att de är odugliga och opålitliga.
Oavsett i vilken delstat man befinner sig ses ofta den konservativa tv–kanalen Fox News på tv–skärmarna i motellobbyn eller på den lokala restaurangen. Där håller den karismatiske Mike Huckabee, som 2008 förlorade presidentvalsstriden inom det republikanska partiet, i ett politiskt diskussionsprogram.
Ena dagen intervjuar han personer från olika minoritetsgrupper, som klagar på att demokraterna utmålar republikanerna som ett parti som ogillar andra än vita. Den andra dagen bjuder han in en amerikanska som har bott i Afghanistan och som kritiserar islam.
Den sammantagna republikanska bilden säger att det finns hot som USA på ett eller annat sätt måste möta, vare sig det är islamistiska fundamentalister eller ebola, men som Obama inte gör tillräckligt mycket åt för att bekämpa.
Obamas sits underlättas inte heller av att det finns partimedlemmar som går till val på att ta avstånd från honom. I Kentucky bedriver till exempel demokraten Alison Grimes Lundergan kampanj genom att markera avstånd till presidenten. I sin tv-reklam säger hon med emfas att ”I’m not Barack Obama”, och nämner några politiska frågor där hon och presidenten är oense.
Demokraterna kan komma att förlora senaten, och i så fall skulle republikanerna få makten i båda kamrarna. Delad makt är inte ovanligt, men det blåser betydande högervindar som en motreaktion mot en liberalare syn på abort, cannabislegalisering, en svagare röst i utrikespolitiken och vad man uppfattar som en europeisering av amerikansk politik. Vad som i svenska öron kan låta absurt – som politisk tv-reklam om att värna rätten att ge bort vapen utan tillstånd – är fullt gångbart i den amerikanska politiken.
Efter George W Bush tid som president längtade amerikanerna efter något helt annat. Nu tycks en betydande andel längta tillbaks.