Näringsminister Annie Lööf (C), som har gruvpolitiken på sitt bord, försäkrar att hon ska lägga fram en proposition för bättre information och tydligare ansvar vid prospektering (DN Debatt 2013-10-02). Hennes inlägg är ett försvar av Sveriges unikt låga mineralavgift och dagens gruvpolitik; om vi bara förtydligar och putsar lite blir allting frid och fröjd. Kritikerna i debatten gör sig, enligt ministern, skyldiga till ”ett uppskruvat tonläge”.
Det var nära att partiombuden, på Centerpartiets stämma härom veckan, röstade igenom ett yrkande för översyn och höjning av mineralavgiften. Förslaget gick ut på att anpassa denna till en nivå som finns i jämförbara länder, och att pengarna sedan ska hamna i de regioner och kommuner där gruvbrytningen sker. Ett mycket bra förslag – men som röstades ner med en handfull röster. Partiet, som vill profilera sig som ett miljö- och landsbygdsparti, missade tillfället att erkänna den obalans som präglar näringen.
För problemet är inte gruvnäringen i sig, utan att det går fel för ofta. Regeringen och myndigheten Bergsstaten anpassar sig till gruvbolagen på bekostnad av miljö, rennäring, markägare och medborgare som får stå för kostnaderna när gruvföretag går i konkurs och smiter undan ansvar.
När Sveriges Televisions ”Uppdrag Granskning” nyligen tog upp några av problemen i ett avsnitt med rubriken ”Kampen om gruvan” visades mindre lyckade fall i bland annat Västerbotten. Resultatet vid Svärtträskgruvan blev inte ”hundratals jobb”, utan ett stort hål på Tommy Olovssons mark i Storuman. Samma gruvbolag, Scan Mining, lovade guld och gröna skogar även i Blaiken i Sorsele. Snart gick drömmen om hundratals jobb i kras och metaller läckte ut i naturen. Listan på exempel kan göras lång.
Regeringens ambition är att Sverige ska vara ett ledande gruvland, lokalpolitiker i glesbygd ser få andra alternativ och Bergstaten har för närvarande godkänt tusen prospekteringar. Produktionen från gruvor kommer att växa kraftigt. För att näringen ska fungera är det som Åsa Romson (MP) och Jonas Sjöstedt (V) sa under en riksdagsdebatt med näringsministern i går, att politiken måste ta hänsyn till andra intressen än gruvbolagens. En obligatorisk miljöförsäkring för bolagen är en intressant idé.
Mot oppositionen argumenterade allianspolitiker på rosa moln. Det finns väl inga större problem? Just när man inte trodde att naiviteten inte kunde bli värre bjöd Mats Odell (KD) på årets ”We shall overcome-kommentar”: ”Man skulle kunna ta varann i hand och leva sida vid sida”.