I veckan pågåren av årets största världspolitiska händelser: FN-toppmötet i Etiopiens huvudstad Addis Abeba. Under konferensen ska 193 länder försöka enas om hur de globala utvecklingsmålen, som FN:s generalförsamling kommer att slå fast i september, ska finansieras. Utgången spås ha stor betydelse för klimattoppmötet i Paris i december, där FN:s medlemsstater förhoppningsvis kommer att ro i land vad de misslyckades med i Köpenhamn 2009: Underteckna ett globalt bindande klimatavtal som minskar utsläppen av växthusgaser, så att uppvärmningen stannar vid en ökning på max två grader.
Enligt Johan Rockström, professor i miljövetenskap, som var sommarvärd i P1 i söndags, har vi just nu år 2015 inte bara vår bästa chans någonsin att staka ut en önskvärd framtid på jorden. Det är kanske även vår sista, vilket låter ödesmättat. Samtidigt inger det hopp.
Sedan det Kafkaartade klimatmötet i Köpenhamn har FN:s klimatpanel IPCC presenterat tre klimatrapporter, som samlar en stor del av den internationella klimatforskningen. Där står det, svart på vitt, att människans utsläpp av växthusgaser är orsaken till den globala uppvärmningen, hur utsläppen påverkar klimatet och vilka åtgärder som måste vidtas för att förhindra en katastrof.
Det betyder att vi aldrig har varit lika välinformerade om jordens hälsotillstånd som nu. Vi vet att världen måste vara i princip fossilfri år 2050, om inte antalet naturkatastrofer ska öka explosionsartat. Det som saknas är alltså inte kunskap, vare sig om dagens situation eller om konsekvenserna, utan en konkret åtgärdsplan, vilket är vad FN:s klimatpanel krattar manegen för innan det blir skarpt läge i Paris.
Det är här de nya globala utvecklingsmålen kommer in i bilden. Dessa tar ett betydligt större och bredare grepp än milleniemålen, som löper ut vid årsskiftet. För första gången kopplas miljö- och klimatagendan ihop med fattigdomsbekämpning, vilket är helt rätt. Fattigdomen kommer inte att utrotas om vi inte gör något åt miljöproblemen.
För det är inte hipsters i Stockholms innerstad som drabbas först och värst av klimatförändringarna. Det är de fattigaste och mest utsatta i utvecklingsländerna som tvingas fly från sina hem vid torka, översvämningar och skyfall, vilket leder till ökade konflikter om landområden i regioner som redan är instabila. Det gör i sin tur att det blir omöjligt att utveckla det fungerande samhälle som är en förutsättning för att bygga upp välstånd.
Men, och det tål att upprepas, vi kan fortfarande undvika scenariot. En fossilfri värld är inom räckhåll och om vi når målet är i mångt och mycket beroende av hur vi agerar under resten av året.
Klimatet är vår tids globala ödesfråga. 2015 är ett ödesår för klimatet.