Vem i hela världen kan man lita på?
Den frågan är minst lika aktuell i dag som den var under det radikala 1970-talet när Mikael Wiehe knåpade ihop sin mångdubbelt kultförklarade låt ”Vem kan man lita på?”.
En sak är i varje fall säker: När det gäller kompensationen för flygskatten till flygplatser i Norrland är det tveksamt om det går att lita på den S-ledda regeringen. Robert Lindberg, flygplatschef på Skellefteå Airport, har till exempel inte sett skymten av några pengar. Trots löften.
Så här ligger det till.
Trots hård kritik från remissinstanser förärades Sverige 2018 med en flygskatt. Regeringen tillsatte en utredning. Som kom fram till att de icke statliga flygplatserna – dit Skellefteå Airport hör – behövde kompenseras för att mildra de negativa effekterna. En kompensation infördes, en ersättning för färre passagerare och avgångar.
Frid och fröjd, happy, happy, happy …
Nej, långt därifrån.
2018 avsatte den rödgröna regeringen 84,4 miljoner kronor för att kompensera de icke statliga flygplatserna i Norrland, flygplatser som av samma regering pekats ut som särskilt sårbara. Men inga pengar har de facto delats ut, trots att frågan valsat runt i media.
Men skam den som ger sig.
I vårändringsbudgeten 2019 fanns 57 nya miljoner avsatta för ovan nämnda kompensation. Därmed uppgår stödet för innevarande år till 99 miljoner kronor. Trafikverket ska hantera frågan. Men med knappt tre månader kvar på året har fortfarande inga pengar betalats ut.
Men det som var illa nog skulle bli än värre …
I den nyligen presenterade budgetpropositionen för 2020 står det att läsa: ”Regeringen har för perioden 2020–2022 inte avsatt medel för kompensation till flygplatser i Norrland med anledning av flygskatten.” Varför kan man bara gissa sig till. Någon förklaring ges inte.
Budgetpropositionen för 2020 omfattar 2 969 sidor, om jag räknat rätt. Den borttagna kompensationen för flygskatten har fått 130 tecken, inklusive punkten. Förhoppningsvis är det inte en indikation på hur den S-ledda regeringen ser på vettiga förbindelser mellan icke statliga flygplatser i Norrland och Stockholm.
Flyget behövs både i dag och i morgon för att det ska gå att bo, leva och verka i hela Sverige. Järnvägen når till exempel inte stora delar av Norrlands inland. Och även om den skulle nå dit är restiden till Stockholm med tåg en icke obetydlig faktor att ta hänsyn till. Flyget behövs både för lokal och regional utveckling.
Den rödgröna regeringens agerande är under all kritik. Enligt Transportföretagen får staten in nästan 1,7 miljarder kronor från flygskatten, samtidigt som inte någon kompensation till flygplatser i Norrland har betalats ut. Slutsats: Flygskatten är en ren fiskal skatt, det vill säga pengar rakt ner i kassakistan.
Samtidigt som flygskamsdebatten rullar vidare pågår det en snabb utveckling i riktning mot ett miljövänligare flyg. Bättre bränsle, bättre motorer, bättre flygrutter och inflygningar gör att utsläppen minskar. Även vad gäller elflygplan går utvecklingen snabbt framåt. Branschfolket talar i dag om 40 mil och 20 säten om bara fem år.
Sett ur ett norrländskt perspektiv är väl fungerande regionala flygplatser ett måste. Det borde vem som helst kunna räkna ut. Avstånden är långa.
Då måste man ställa sig frågan: Varför agerar inte de norrländska riksdagsledamöterna, inte minst de socialdemokratiska, det är ju ändå deras parti som leder regeringen.