Omgiven av socialdemokrater

Jag har växt upp i Norrbotten och har bott i Västerbotten i hela mitt vuxna liv. Som ni förstår så har jag alltid varit omgiven av socialdemokrater eller jag kanske snarare ska säga personer som har röstat på Socialdemokraterna.

Då så många människor samlas i en och samma gruppering är det oundvikligt att det rör sig om personer som är rätt olika varandra.

För att förstå denna stora grupp socialdemokrater lite bättre så har jag här delat upp dem i fyra kategorier. Detta är förstås en helt ovetenskaplig uppdelning och ska värderas därefter, men jag tror att kategorierna går att använda för att förstå det socialdemokratiska partiet lite bättre.

Lite pedagogiskt har jag valt att tilldela varje grupp en färg. Färguppdelningen syftar främst till att underlätta vidare diskussion. Nu till de fyra kategorierna.

Först ut har vi de röda socialdemokraterna. Dessa är de personer som är övertygade ideologer och därmed röstar på partiet för att socialismen helt enkelt stämmer in på deras bild av samhället och människan.

Till den röda skaran kan vi räkna många av de personer som har hittat till partiet efter olika typer av fackliga engagemang, flera medlemmar av partiets ungdomsförbund och många av de mest debattsugna partiföreträdarna. Den röda kategorin kallas ofta i dagligt tal för “vänstersossar”.

Den andra gruppen är de grå. Detta är främst en grupp för partiaktiva personer som är mycket pragmatistiska. Där de röda gärna söker konflikt så är de grå mer benägna att söka kompromisser. Socialdemokrater som arbetar med politik på heltid faller ofta in i denna grupp.

För att ett stort parti ska kunna fortsätta vara stort är det viktigt att inte sticka ut för mycket. I det senaste valet så gick en betydande del av den nationella strategin ut på att lyfta fram att Magdalena Andersson är en pålitlig person och det handlade inte lika mycket om varför socialism är bra.

Men en ännu tydligare representant för den grå gruppen var Stefan Löfven, under sin tid som statsminister. Pragmatism och samförstånd var så viktigt att den röda gruppen höll fullständigt på att gå i taket.

Den tredje kategorin är de gula. Bland de gula är det viktigt att ha en gemensam fiende och allra helst en syndabock. För denna grupp är det viktigt att peka ut bankdirektörer som ondsinta representanter för kapitalismen eller hög invandring som förklaring till alla möjliga samhällsproblem.

Till denna grupp räknas ytterst få politiskt aktiva socialdemokrater, men en inte helt obetydlig del av väljarna går att återfinna här. Detta är en grupp som partiet absolut inte vill tappa till Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna.

Det är troligen delvis på grund av denna grupps ageranden och villighet att byta parti som Magdalena Andersson inte verkar särskilt intresserad av att angripa regeringen för deras påtagliga åtstramning av migrationspolitiken. Att Socialdemokraterna inte tar denna strid är mycket beklagligt.

Sist ut av de fyra så har vi de orangea. Denna grupp har en salig blandning av åsikter, men de flesta är kanske inte så väldigt intresserade av politik. Återigen är det knappt några partiaktiva i denna grupp, men de utgör däremot troligen en rätt stor del av väljarna.

Många av de orangea röstar på Socialdemokraterna för att de inte riktigt vet vad de ska rösta på och då blir det en röst på det parti som alltid varit störst. I Norr- och Västerbotten så tycks Socialdemokraterna blivit det parti man röstar på om man inte vet vad man tycker. Samma funktion fyller Moderaterna i delar av Stockholm.

Den orangea gruppen är mycket intressant ur mitt frisinnade perspektiv. Där finns troligen många personer som uppskattar att kunna välja skola till sina barn, vårdanställda som gärna haft fler arbetsgivare att välja på inom vård och omsorg och inte minst personer som av olika anledningar skulle kunna tänka sig rösta på ett annat parti för att man är öppen för att prova något annat än evig socialdemokrati.

På ytan ser Västerbotten mycket socialdemokratiskt ut, men under ytan finns troligen en stor grupp människor som skulle vilja stötta ett frisinnat parti, om något parti helhjärtat tog på sig en sådan roll. Det saknas i dagsläget ett parti för de orangea. Är det något parti som vågar ta på sig uppdraget?