Har Demirok sonat sina brott?

Det var i onsdags förra veckan som valberedningen föreslog att Muharrem Demirok ska ta över partiledarrollen efter Annie Lööf. Att få valberedningens nominering leder nästan alltid till att man vinner, så vi kan utgå ifrån att han blir Centerpartiets nya partiledare.

För att välja partiledare hade Centerpartiet lyft fram tre kandidater, som fick resa runt i landet och träffa partimedlemmar. Under denna process valde Demirok att plocka ut ett antal skelett ur garderoben.

Två av de skelett som presenterades har lett till viss uppståndelse. Demirok har nämligen vid två tillfällen dömts för misshandel.

Den första incidenten skedde 1995, medan Demirok gick på gymnasiet. Den andra gången var i en krogkö fyra år senare, medan han studerade på universitet.

Nu ställs centerpartisterna inför frågan om de kan acceptera att en person som har betett sig på det här viset ska kunna bli partiledare för deras parti.

Jag tycker att de ska låta honom ta över ledarskapet, trots de brott som han har begått. Men det är värt att diskutera frågan och problematisera det ställningstagande som jag gör.

Min grundläggande uppfattning är att människor ska kunna bli politiker även om allt mjöl i påsen inte är rent. För om vi reserverar våra högsta ämbeten till dem som aldrig har gjort något fel får vi troligen en mycket liten grupp människor som kan ta steget upp till demokratins topp.

När det kommer till att politiker någon gång i livet har begått ett mindre brott är de flesta troligen rörande överens om att vi kan förlåta agerandet. Att ha betalat en barnvakt svart någon gång eller om de har provat på opassande substanser i sin ungdom ska inte hindra dem från att vara politiskt aktiva.

På andra sidan spektrat har vi den grova brottsligheten. Mord, hatbrott och våldtäkt hör exempelvis till sådant som inte skulle kunna frias i allmänhetens ögon.

Vissa brott är så hemska att allmänheten skulle reagera mycket starkt på om en ledande politiker skulle ha begått dem. Att vara politiker handlat trots allt om att förvalta väljarnas förtroende och vissa typer av brottshandlingar omöjliggör ett sådant förtroende.

I mitten av brottsspektrat finns det dock en gråzon. Demiroks misshandelsdomar ligger i den gråzonen.

Misshandel är förkastligt och våld är ett dåligt sätt att lösa konflikter på. I detta fall räddas Demiroks politiska karriär av tre faktorer.

För det första var han relativt ung då detta hände och för det andra var det över 20 år sedan. Det gör att vi kan tänka oss att han har växt upp och förändrats. Vi kan köpa att han idag är en annan person än vad han var då. Vi kan ge honom vår tilltro.

Den tredje faktorn är mer intressant. Det handlar om var brotten begicks. Den ena var ett slagsmål i skolan och den andra en konflikt i en krogkö. Det är situationer där de flesta av oss, tyvärr, kan föreställa oss att våld brukas. Det gör oss mer benägna att låta saken bero. Om det hade varit våld i hemmet hade Demiroks politiska dagar varit räknade.

Utifrån dessa tre parametrar tror jag att misshandelsdomarna kommer att läggas till handlingarna och att han kan förtjäna ett förtroende från väljarna, men han börjar i viss uppförsbacke.  Om det skulle komma fram fler skelett ur garderoben kan han bli kortvarig som partiledare. Allt kokar slutligen ner till om vi känner förtroende för våra folkvalda.