Vem går här? Det finns många fina skolhus i Skellefteå. Utan skolkataloger blir de dock rätt så anonyma.
Det finns många olika skäl till att fotografera elever på en skola. Det handlar inte bara om att kunna spana in vem som är snyggast i 9C. Men även om den tonårsgrejen kan framstå som ytlig så är den inte oviktig. Skolor är ofta stora och lite svåra att överblicka rent socialt. Elever har nytta av att kunna bekanta sig med sin skola med hjälp av bilder.
Jag har arbetat inom skolan i drygt 20 år innan jag började på Norran. Bilder på elever har alltid varit ett viktigt hjälpmedel i arbetet. Det är ju så att inget är så förtroendeingivande och trygghetsskapande som att lärarna kan namnen på sina elever. Att det finns ett hjälpmedel med namn och bilder är ovärderligt för att klara en sådan sak. Skolkatalogerna har därför varit en välanvänd resurs på alla skolor jag arbetat på. Detta har såklart gällt särskilt i början av läsåren när det funnits många nya elever. Den nya skolkatalogen har ofta inte kommit förrän i november och väntan har därför ofta känts onödigt lång. Men med hjälp av förra årets bilder har man pusslat och pluggat tills namnen sitter.
Som förälder har skolkatalogen också varit väldigt värdefull. Bilderna är en hjälp att förstå vilka det är som ens barn möter under dagarna. Det är bra att barnen kan visa i katalogen vem matteläraren är, eller vem i parallellklassen det är som har skåpet bredvid. Det finns för få kopplingar mellan skolan och hemmen. Fotokatalogerna är en fungerande kontaktväg som begripliggör skolan för de där hemma.
Elevfotona är värdefulla att använda när dåliga saker har hänt. Det överdrivs ofta i hur hög grad som alla känner alla på en skola. Så är det inte. Schemat, skilda elevgrupper och lokalernas storlek gör att den lilla killen i sjuan inte vet vilka det var i åttan som bråkade eller mobbade. Och även om en elev känner igen bråkstakarna är det inte säkert att hen vet vad de heter. Skolkatalogen är en hjälp. Man kan bläddra, söka och känna igen. Det är trygghetsskapande.
Vem går här? Det finns många fina skolhus i Skellefteå. Utan skolkataloger blir de dock rätt så anonyma.
När cheferna på utbildningsförvaltningen tar bort skolkatalogerna genomför de en dum reform som försvårar lärarnas arbete och riskerar minska tryggheten i skolan. Dessutom har de tagit beslutet genom att skylla på en redan utsatt grupp som huvudargument.
Personer med hemlig identitet ska inte röjas. Nej det är ack så sant, men har dessa personer verkligen blivit så besvärliga för skolan att de förtjänar att bära skuld för denna dumhet? Självklart kan rektorer och mentorer hålla reda på vilka enstaka elever som inte ska fotograferas. Som ett tillägg hänvisas också till osäkerheter om GDPR. Den lagstiftningen är dock inget hinder för skolfotografering.
Utöver detta hänvisar grundskolan till kostnaden när de tar bort skolfotona. Inte kostnaden för skolan. Skolfotograferingen är inte dyr för skolorna. Istället hänvisas till att familjer kan känna sig pressade att köpa katalogen även om de inte har råd. Skolan ska ju vara avgiftsfri. Ja det är sant, men var har skolförvaltningens tilltro till vuxna människor tagit vägen? Ingen måste köpa skolfotokatalogen för att gå i skolan.
Ett klassfoto från 1977 på en skola i Sverige. Fotografering i skolor är en hjälp för alla berörda.
Det som just nu händer på Skellefteås kommunala skolor är att lärare ställer sig frågan hur de ska kunna hålla reda på vem som är vem på skolan. Är chefernas tanke att lärarna ska bygga upp egna bildbanker? Får de göra det och är det väl använd lärararbetstid?
Flera hundra gymnasieelever har skrivit på för att få tillbaks skolkatalogerna. Det gör de rätt i. Fotokatalogerna är bra för både lärare, föräldrar och elever. Och kanske, kanske, kan den hjälpa hon i 9B att våga fråga chans på snyggingen i 9C. Det blir lättare att våga när en vet vad hen heter.