I stället för vård i tid ger Region Västerbotten nitlotter till män som diagnosticerats med prostatacancer.
Det är Sveriges vanligaste cancerform, prostatacancern. Därför är det knappast smickrande att Region Västerbotten pekas ut som sämst på att tillhandahålla operation efter ställd diagnos. 214 dagar imponerar föga. Men inte ens Blekinges 62 dagar når de 46 dagar som det nationella riktmärket anger är en rimlig väntan på behandling efter biopsi. Detta skrev Norran om på nyhetsplats häromdagen, baserat på siffror från Nationella Prostatacancerregistret.
Förvisso minskar den generella dödligheten inom cancer i Sverige. Detta har Socialstyrelsen konstaterat. För prostatacancer är trenden dock inte lika tydlig.
Anledningarna till de långa väntetiderna är flera, rapporterade Dagens Medicin om i våras den 20 mars: Brist på urologer, onkologer och operationssjuksköterskor, köer till röntgen och magnetkameror, väntan på provsvar och operationsköer.
Även Cancerfonden konstaterade tidigare i år i sin rapport över de fyra vanligaste cancerformerna att nästan inga regioner klarade av att leverera utifrån de nya standardiserade vårdförloppen gällande cancerbehandlingar. De förhoppningar som fanns om effektiviteten i de standardiserade vårdförlopp som infördes för fyra år sedan har inte infriats. Målet att prostatacancer ska opereras inom två månader lyckades inte nås av en enda region under förra året.
I Norra sjukvårdsregionen fanns det förvisso relativt små skillnader mellan de olika regionerna, men givet att de norra regionerna återfinns i botten i jämförelse med övriga landsändar är det en klen tröst. Västerbotten och Västernorrland når inte ett enda av de sju kvalitetsindikatorer som Cancerfonden hade i sin kartläggning i februari.
I en TT-artikel från den 2 februari år menade Ulrika Årehed Kågström, generalsekreterare för Cancerfonden, att svensk cancerbehandling är ett geografiskt lotteri. Samtidigt pekade hon på att det inte endast är en resursfråga: IT-lösningar som inte fungerar, återkommande personalbrist, organisatoriska flaskhalsar och administration kommer i vägen för patientens rätt till rätt och snabb vård.
Cancerfonden rekommenderade i samband med ett rapportsläpp i februari tre praktiska lösningar som politikerna i Norra sjukvårdsregionen kan göra för att förbättra behandlingstiderna: Rapportera om väntetiderna vid regionernas fullmäktigemöten så att kunskap finns om situationen och säkerställ att jämförelser mellan regioner görs, kartlägg flaskhalsarna samt lär av andra regioner.
Frågan om ett nationellt screeningprogram, likt mammografi för kvinnor, för prostatacancer för män mellan 50-70 år har länge varit en omdebatterad fråga. Tidigare i år rekommenderade Socialstyrelsen att ett sådant program som baseras endast på PSA-blodprov inte ska införas. Detta eftersom risken då skulle öka att ”många av de män i åldern 50–70 år som erbjöds att delta i screeningen, riskerade att få en prostatacancerdiagnos trots att deras cancer aldrig hade utvecklats till någon allvarlig sjukdom.” Samtidigt påpekade Socialstyrelsen i våras att så kallade pappografier kan komma att införas eftersom undersökningssätten är under ständig utveckling.
Cancer är ett uppenbart otyg. Det finns ingen anledning att männen i Västerbotten ska utsättas för ökade risker och onödig oro. I just detta fall ska inte männen behöva dra nitlotten i det geografiska lotteri som är svensk cancervård.
Csaba Bene Perlenberg