Vi lever inte i den bästa av världar.
Första halvåret 2019 anmäldes till exempel 757 000 brott. Det är nästan tre i minuten.
Det handlar om allt från mord, sprängningar och våldtäkter till skadegörelse, trafikbrott och snatterier. Stöld- och tillgreppsbrotten är vanligast. De står för 27 procent av alla anmälda brott. Följt av brott mot person (19 procent) och bedrägeribrott (16 procent). Viss brottslighet har ökat, annan minskat, men sett över en tioårsperiod har antalet anmälda brott ökat med ungefär tio procent.
Tänk dig in i följande scenario: Herr och fru Johansson äger en liten närbutik. Med ojämna mellanrum stövlar de båda bovarna Berra och Blom in i affären. Ofta i slutet av månaden när pengarna börjar tryta. Berra uppträder hotfullt mot fru Johansson medan Blom plockar ihop ingredienserna till kvällens måltid. De lämnar butiken utan att betala.
Herr och fru Johansson andas ut. Ingen kom till skada, och det är ju det viktigaste.
Till slut tar herr Johansson mod till sig. Uppbackad av några anställda meddelar han Berra och Blom att de är portade, att de inte får komma in igen. De går molokna därifrån utan kvällsmat. På vägen hem går de förbi biblioteket. Där ställer de till med en scen.
Bakom denna fiktiva berättelse finns mycket allvar. Det kriminella svinnet i detaljhandeln, det vill säga stölder och snatterier, uppgick 2016 till 7,9 miljarder kronor. Det totala svinnet landar på 10,4 miljarder. Sett till svinn per butik är det störst i dagligvaruhandeln med 595 000 kronor. Motsvarande ungefär halva vinsten.
Justitieminister Morgan Johansson (S) tillhör de eftertänksamma ministrarnas skara. Ibland är det bra, ibland är det mindre bra. Mindre bra har det varit när det gäller möjligheten att kunna porta personer som till exempel begår upprepade stölder från butiker. Med gravlaxen och julskinkan på väg ut till julbordet bestämde sig äntligen Johansson: ”Vi kan inte ha en situation där kriminella betraktar butiken i området som sitt eget skafferi”, säger han till Tidningarnas telegrambyrå (TT).
Nej, så kan vi inte ha det …
Det kan man tycka borde vara självklart. Att personer som gång på gång söker upp en och samma brottsplats ska kunna portas. Oavsett om det handlar om butiksstölder, ordningsstörning på allmän plats, eller om personer som tafsar på flickor och kvinnor på badhuset. Den som missköter sig får ta konsekvenserna. Punkt.
Det finns en majoritet i riksdagen för att kunna belägga personer som upprepade gånger stjäl ur en butik med tillträdesförbud. Att bryta mot det ska kunna ge upp till sex månaders fängelse. Frågan om att förbjuda människor från att besöka badanläggningar och bibliotek behöver däremot, enligt justitieministern, utredas närmare.
Det ska bli intressant att se hur lagförslaget formuleras och hur det behandlas. För det som borde vara självklart är inte problemfritt. Långt därifrån.
Det kom kritik från tunga remissinstanser som JO, Åklagarmyndigheten och Advokatsamfundet. Även utredaren My Hedström, byråchef på Åklagarmyndigheten, hade invändningar. Konstaterade att förslaget innebär inskränkningar i den grundlagsskyddade rörelsefriheten.
Så kan det säkerligen vara. Men då är frågan: vems rörelsefrihet är det som ska skyddas.
Är det herrar Berra och Blom som stjäl och trakasserar, som ”på pickalurven” skrämmer slag på biblioteksbesökarna och tafsar på flickor och kvinnor i badhuset.
Är det deras rörelsefrihet vi ska skydda?
Eller är det alla offer som kommer i deras väg?
Det svaret borde vara lätt.