Nya Liberalerna Simona Mohamsson och Johan Britz tar plats i Ulf Kristerssons regering.
Lördagen den 28 juni presenterade statsminister Ulf Kristersson (M) utfallet av den regeringsombildning som var en naturlig följd av att Liberalerna bytt partiledare. Simona Mohamsson (L) är inte särskilt överraskande Sveriges nya utbildningsminister. Mohamsson kommer att i sin portfölj ha grund- och förskolorna medan skolminister Lotta Edholm (L) framöver ska ansvara för gymnasie-, högskole- och forskningsfrågor. Den nya L-ledaren kommer även att ta över integrationsfrågorna eftersom Liberalerna vill markera hur viktigt det är att kampen mot utanförskap och parallellsamhällen börjar redan i skolan. Om det är en klok prioritering återstår att se.
Å ena sidan är det helt sant att skolan har en avgörande roll när det kommer till att slussa in unga människor i samhället. Å andra sidan har L redan trampat snett när de gått ut med att de vill göra förskolan obligatorisk för alla barn eftersom det finns ett litet antal barn som av integrationsskäl behöver förskolan, men som idag inte är inskrivna. Även om skolan har ett uppdrag som är kompensatoriskt och där ingår naturligtvis att öppna dörren till det svenska samhället för barn med ursprung på andra platser i världen, är både integrations- och skolfrågorna så mycket större än så. Skolan (och förskolan) är framförallt till för alla barn och att genomföra reformer där vissa barn används som verktyg i arbetet med att integrera andra eller att genomföra reformer som minskar alla föräldrars frihet och tid med sina barn för att “komma åt” en grupp som inte agerar i linje med vad folkpartisterna tycker är rimligt är inte särskilt liberalt.
Den andra stora nyheten i regeringssammanhang är att Johan Britz (L), tidigare statssekreterare i samordningskansliet, är ny arbetsmarknadsminister efter Mats Persson (L) vilken meddelade sin avgång tidigare i veckan. Britz är enligt egen utsago en “folkpartist classic” och en typisk tjänstemannatyp. Det är precis vad Liberalerna behöver. Någon som är kunnig och pålitlig som inte ställer till med något fram till valet. En person som sätter politiken och partiet före egot och som Mohamsson kan lita på.
Malin Lernfelt är skribent på Liberala Nyhetsbyrån
Britz gjorde också ett intryck under presskonferensen och verkar vara beredd att ta sig an sina frågor med engagemang och energi. Den enda tveksamheten är att han vid flera tillfällen påpekade att “Sverige behöver flera svåra jobb och fler som vill ta enkla jobb”. Frågan är om han inte befunnit sig i sin regeringskanslibubbla lite väl länge. Svåra jobb är naturligtvis bra och viktiga på alla sätt. Men övertron på utbildning som lösning på arbetslösheten är tveksam. Tvärtom förekommer idag enligt många experter en överutbildning och människor skaffar sig examina som ingen efterfrågar och som ger skulder men inget jobb. Samtidigt lägger en stor mängd akademiker arbetstid på att koka kaffe, plocka ur diskmaskiner, vattna blommor, och byta toners eftersom många så kallade enkla jobb, där sådana arbetsuppgifter ingick, försvunnit. Att människor inte vill jobba med enkla arbeten är därför en lite märklig syn. De finns ju knappast? Därför hamnar också alltför många som vill och kan jobba, men med enklare uppgifter, i utanförskap.
Sammantaget är detta dock en utmärkt start på Mohamssons partiledarskap. Att hon tar plats i regeringen och som Liberal partiledare blir utbildningsminister är klokt. Hon behöver den plattformen, både för att synas och för att återigen grundfästa Liberalerna som Sveriges självklara skolparti.