Ledare: Toppa laget för nioåringar är kontraproduktivt

Att rada upp ett gäng fotbollsälskande åtta- och nioåringar för att därefter inför alla andra peka ut vilka som “klarat” provträningen låter som en historia från 1950-talet. Men det förekommer än idag och det senaste exemplet är från Göteborgslaget Gais uttagning till sitt akademilag, som visas i ett filmklipp som publicerats i Aftonbladet (25/6) och som Göteborgs-Posten följt upp med en artikel (26/6).

Klubbledningen tar avstånd från agerandet och man kan ana att det är några enskilda ledare som agerat på eget bevåg. Debatten om selektering och nivåindelning när det gäller barn och idrott pågår i princip oavbrutet, trots att det borde vara självklart att alla klubbar ska följa Riksidrottsförbundets riktlinjer att ingen under 13 år ska vara föremål för elitsatsningar. Det finns gott om vackra ord att stödja sig på som ledare inom barn- och ungdomsidrotten. Men vad hjälper det när tävlingsinriktade föräldrar i många fall är de värsta att trycka på? Det gör i sin tur att andra föräldrar blir frustrerade för att deras eget barn inte blir uttaget för spel, trots pratet om att alla ska få vara med.

Leah Monsees är forskare vid institutionen för idrottsvetenskap vid Malmö universitet. Hon uttalar sig i en artikel på universitetets webbplats (1/7) om sin forskning om talang inom idrotten. “Många unga idrottare drömmer om en elitkarriär och lägger ner mycket tid och kraft. Ofta används ordet talang som om det handlade bara om en medfödd gåva, men i verkligheten ligger det år av träning, uppoffring och tur bakom”, säger hon.

Det påminner om det slalomvirtuosen Ingemar Stenmark sa till en sportjournalist på den tiden det begav sig: “Jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag.”

Monsees menar att klubbarna måste se till individens förutsättningar och förstå att unga utvecklas olika. Om någon blir kallad talang kan denne bli ännu mer motiverad att träna och spela, eller så skapar det en press som kan bli ohållbar. Och den som inte får vara med, som åttaåringarna i Gais, riskerar att tappa självförtroendet och intresset för sporten, trots att de med rätt stöd kunnat bli lika “talangfulla” som de som blivit uttagna.

Malin Träff är talesperson för barn- och ungdomsidrott hos Riksidrottsförbundet. I en artikel på förbundets webbplats (16/5) uttalar hon sig om selektering och nivåindelning: “Ska man skapa en riktigt bra utvecklingsmiljö för barn och unga behöver man lägga ekonomiska intressen och prestige åt sidan.”

De olika specialförbunden och klubbarna är ofta uppbyggda av intresserade föräldrar, vissa med lite för hög tävlingsinriktning. Att följa Riksidrottsförbundets riktlinjer blir därför inte lätt och det är begripligt om mer sansade föräldrar tröttnar på att slåss mot väderkvarnar. Det i dagarna så omtalade föräldraansvaret handlar i det här fallet om att låta ens barn upptäcka en idrott i lugn och ro, bara för att det är roligt. Att toppa lag och bara låta vissa spela när barnen inte ens är tonåringar är något som knappast kan gynna barnens mentala hälsa. Och i värsta fall inte heller den fysiska, då alltför tävlingsinriktade ledare kan göra att vissa barn lämnar sporten fast de egentligen inte vill. Låt oss hoppas att de bortvalda barnen hos Gais fortfarande vill spela fotboll bara för att det är kul.