Insamling av textil på Degermyran i Skellefteå.
Sedan den första januari i år får man inte slänga textilier i soporna. De ska återvinnas eller återanvändas istället. Det är kommunerna som har ansvaret att samla in textilavfallet. De har också ansvar att lösa vad som ska hända med plaggen.
Skellefteå kommun, och många andra svenska kommuner, har valt att samarbeta med biståndsorganisationen Human Bridge för att ta hand om kläderna. De har stora sorteringsanläggningar i Litauen där textilierna delas upp i olika kategorier. Många plagg säljs vidare via second hand-butiker utanför Europa. Andra plagg säljs till industrin för att bli trasor, isolering eller stoppning. Det som inte kan användas på annat sätt bränns upp.
Under våren har dock Human Bridge haft problem att klara sitt åtagande. Kring påsk gick de ut med en vädjan om att svenskar inte skulle slänga kläder under ledigheten. Deras kapacitet att ta hand om allt var för begränsad (SVT Nyheter 250417).
Anita Larsson och Gabriella Nygren från Skellefteå kommuns avfallsavdelning har i ett insändarsvar förklarat att kommunen inte betalar något för att Human Bridge ska ta hand om textilierna. De bekostar hanteringen med intäkterna de får då kläder och textil säljs vidare (Norran.se 250312).
Smart, men när det kommer väldigt mycket kläder på en gång håller systemet inte. Lars Råberg från Human Bridge har efterfrågat att kommunerna borde betala dem för att kunna öka kapaciteten, men kommunerna är inte särskilt intresserade (SVT Nyheter 250417).
Insamling av textil på Degermyran i Skellefteå.
Det är lite ovanligt att en biståndsorganisation ska vara lösningen på svenska kommuners lagstadgade skyldigheter. Att det blivit så i detta fall är att alla går och väntar på ytterligare en ny lag som förmodligen kommer ändra på var ansvaret ligger.
EU förbereder en förordning om producentansvar för textilier. Eftersom den förväntas bli verklighet inom något år är Sveriges kommuner inte särskilt sugna på att satsa pengar på ett system som snart kommer ersättas med något annat. Samtidigt är textilbranschen inte villig att ta något ansvar i frågan så länge som det är kommunerna som faktiskt har det (DN.se 241230). Katten på råttan och råttan på repet - så att säga.
Därför står vi nu här i en situation där Skellefteå kommun vädjar till sina invånare att inte lämna textilier under sommaren. Det är faktiskt en helt orimlig begäran. Kommunen har ansvaret att ta emot detta avfall. Lösningen med Human Bridge har uppenbarligen sina brister, men det är inte kommuninvånarna som borde kompensera för dessa. Det borde kommunen göra.
De får väl lagra textilierna i väntan på att den upphandlade partnern kan hämta.
Andreas Westerberg är politisk redaktör på Norran.
Det är väldigt angeläget att vi som samhälle kan bygga upp ett bättre och mer effektivt system för återvinning och återanvändning av textil. Textilproduktion är en stor miljöbov. Naturvårdsverket rapporterar att produktionen av ett kilo ny textil medför:
- Växthusgasutsläpp på mellan 10 och 40 kg koldioxidekvivalenter beroende på energislag och fiber eller material.
- Mellan 7 000 och 29 000 liter vatten beroende på fiber och produktionsmetod. Detta är ett problem då textiltillverkningen till stor del sker i länder där det redan råder vattenbrist.
- Mellan 1,5 och 6,9 kg kemikalier beroende på fiberslag och produktionsmetod.
Det du kan göra just nu är att fortsätta samla uttjänta textilier och ta dem till återvinningen. Du kan laga och använda gamla favoritplagg istället för att köpa nya. Och du kan kontakta politiker och kräva att de skyndar på de nya lagarna om producentansvar för textilåtervinning.