Ledare: Sverige behöver en vårdgaranti värd namnet

Skrota vårdgarantin och inför den danska modellen i stället.

Det skriver Axel Bergh, Bo Hallin och Christer Wettervik, vårdexperter med erfarenheter från olika delar av sjukvården (DN Debatt 19/10 2020).

Grundproblemet som de behandlar är den sjukdom som under många år präglat det svenska vårdsystemet: köerna och den bristande tillgängligheten. I dag har mer än hälften av de 130 000 personer som behöver en operation, eller annan specialiståtgärd väntat i mer än tre månader.

Den så kallade vårdgarantin, som bland annat utlovar operation eller medicinsk åtgärd inom 90 dagar från ett beslut, är precis som de tre vårdexperterna skriver inte mycket värd i praktiken.

Löftet om en knä- eller hjärtoperation inom tre månader bryts regelmässigt. I teorin har patienten rätt att söka sig till en annan region. Men det är krångligt, svårt att få hjälp och köerna är långa på de flesta håll.

Bergh, Hallin och Wettervik föreslår att vårdgarantin i stället ska omformas enligt dansk modell.

Enligt den har patienten själv rätt att välja vårdinrättning, även privata i den mån de har avtal med det offentliga. Hemmaregionen betalar för vården.

I Danmark har det skapat incitament för regionerna att öka tillgängligheten genom att bygga ut kapaciteten, anställa fler och arbeta effektivare.

Det kostar förstås pengar. Invändningen som brukar resas i debatten mot liknande förslag handlar om att regionernas ekonomi redan är ansträngd.

Fast detta argument bygger i sin tur på en felaktig grundpremiss i den svenska sjukvårdsdebatten. Nämligen idén om att vi sparar pengar på att inte ge sjuka människor vård i snabbare takt.

I hopp om att få regionbudgeterna att gå ihop skjuter vi insatser framför oss, trots att resurserna att beta av köerna oftast finns inom sjukvårdssystemet.

Ingen har kunnat visa att detta ens är ekonomiskt rationellt. I generella ordalag tenderar människor att bli ännu sjukare när de inte får vård. Dessutom orsakar modellen lidande hos de som måste vänta längre än de egentligen skulle behöva.

En förändring i riktning mot det danska systemet är därför ett intressant förslag. Det är inte den enda reform som behövs, men att lägga ett starkare förändringstryck på regionerna är värt att pröva.

Inte minst därför att det är en förhållandevis enkel sak att genomföra. Man behöver inte omdana hela sjukvårdssystemet för att göra vårdgarantin till en verklig garanti, i stället för något som bara finns på papper.