Bland det första den nytillträdda liberala partiledaren och statsrådet Simona Mohamsson gjort är att lägga ut ett uppdrag om att kartlägga invandrares värderingar. De som hoppas att undersökningen ska visa en stor klyfta mellan dessa värderingar och övriga svenskars, forskningsrön som i sin tur kan tas till intäkt för en omfattande återvandringspolitik, kommer att bli besvikna.
Redan nu vet vi nämligen ungefär vad undersökningen kommer att visa. 2019 genomförde Institutet för Framtidsstudier en värderingsundersökning där Sveriges invandrare studerades. Metoden och jämförelsedata hämtades från den internationella undersökningen World Values Survey, världsledande i sitt gebit. Regeringsuppdraget som Mohamsson sjösatte ligger nu hos just Institutet för Framtidsstudier.
Det vore därför sensationellt om resultaten från den av regeringen beställda undersökningen är drastiskt annorlunda än den sex år gamla. Att den här typen av forskning uppvisar tvära kast i sina fynd är ytterst ovanligt.
Det första vi kommer att se är att Sverige även fortsatt är ”Världens modernaste land”, ett ofta refererat forskningsresultat, vilket härrör just från World Values Survey där vi jämförs med 66 andra länder. Sverige intar en extremposition avseende sekulära (icke-religiösa) och frihetsorienterade värderingar, högst upp i höger hörn på undersökningens ”kulturkarta”.
Extrempositionen har befästs under senare år - precis den period då många utrikesfödda kommit till vårt land. När det gäller genomsnittliga svenska värderingar finns alltså inga belägg för att invandringen förändrat Sverige i grunden. Tvärtom har utvecklingen mot allt modernare uppfattningar fortsatt.
Vidare kommer specialstudien av invandare att visa en integrationsprocess i arbete. När deras värderingar jämförs med dem i länderna de kom ifrån tas ordentliga kliv bort från ursprungslandets invånare i riktning mer frihetliga värderingar, samtidigt som de behåller sin religion.
De som kommit hit på senare år har inte nått hela vägen fram till övriga svenskar när det gäller frihetliga värderingar, vi är ju extrema, men en god bit. Människor i Sverige med bakgrund i Iran eller Turkiet har ungefär lika starka frihetliga värderingar som kanadensare och amerikaner. Afghanska migranter liknar italienare och rumäner. Somaliska invandrare är på ungefär samma punkt som människor boende i Polen.
Allt detta är genomsnittssiffror. De kan dölja skillnader inom en given grupp, och vi vet att extrema uppfattningar existerar. Men undersökningen kommer med stor säkerhet visa att de inte är särskilt vanliga. Ta jämställdhetsfrågan. När Järvaveckan Research studerade folk med utländsk bakgrund som bor i utsatta områden var det 77 procent som efterlyste mer jämställdhet i Sverige (övriga svenskar 86 procent). 7 procent var emot utökad jämställdhet (övriga svenskar 2 procent).
Det talas mycket om ”svenskhet” i debatten numera. Oftast undviks att precisera exakt vad man menar med begreppet. Tolererar man inte, som SD, några nämnvärda skillnader alls (därav deras ståndpunkt att det inte går att vara jude och svensk samtidigt) kommer ovanstående typ av resultat att ses som problematiska. Hos andra, mer liberalt sinnade, kommer de att vara hoppingivande och städa undan en del fördomar. I bästa fall kan den av regeringen beställda kartläggningen tända en sådan diskussion.