Anna-Mia Johansson bor i Åbyn (Byske) och är fristående ledarskribent på Norran.
Nära till skogen – men långt till brukanderätt?
Som boende i Västerbotten bor man aldrig särskilt långt ifrån skogen, vare sig man är stadsbo eller bybo. Många, inklusive jag själv, trivs med att vara i skogen. Den ger ett lugn, den ger oss svampar och bär, vi jagar där, vi går promenader och njuter av tystnaden, vi tar cykelturer på utmanande stigar eller följer skogsvägar till oväntade platser. Här har vi också turen att ha hel del privata skogsägare kvar, både stora och små, som bryr sig om och brukar sin skog. Just detta, att få bruka sin egen skog, kan ibland vara en utmaning.
Nyckelbiotoper – ett hinder för brukande
En sak som påverkat skogsägandet sedan 90-talet är Skogsstyrelsens registreringar av nyckelbiotoper. En nyckelbiotop är ett område i skogen som bedöms att med sina höga naturvärden har en mycket stor betydelse för skogens växter och djur. En sådan registrering innebär att du måste ha ett samråd med Skogsstyrelsen för alla åtgärder du vill göra i din egen skog. Och du kan få ett nej som du i praktiken inte kan överklaga.
Rättsfall ger hopp till skogsägare
För några veckor sedan föll dock en intressant dom i Stockholms Tingsrätt. Grunden till rättsfallet var att en privat egendom drabbats av granbarkborre som hotade hela fastigheten, därför ville ägarna avverka hela beståndet. Man hade dock två nyckelbiotoper registrerade på området. Skogsstyrelsen valde vid samråd att säga nej till åtgärden med hänvisning till att naturvärdena i de relativt små nyckelbiotopsområdena hade högre naturvärde än att skogsbeståndet överlevde, och alltså riskerade att bli helt utan värde för ägarna. Lite märkligt, kan tyckas, men så var det.
I det aktuella domslutet konstateras att Skogsstyrelsens beslut att vägra brukande av skogen i själva verket är någonting som är en överträdelse mot egendomsskyddet enligt Art 1 i Europakonventionen, eftersom ägarnas möjligheter att förfoga över områdena begränsats i flera avseenden. Kort sagt, de beslutade nyckelbiotoperna gör att de inte kan bruka sin skog och inte heller sälja virke från skogen, vilket minskar dess värde. Därför ska Skogsstyrelsens beslut om nyckelbiotoper kunna överklagas. De som känner till domen förväntar sig att den kommer att överklagas till nästa instans. Vinner man igen så kan resultatet bli vägledande för andra skogsägare. Det finns alltså hopp för de som fått nyckelbiotoper registrerade att åter kunna bruka sin skog.
Fler hot mot brukanderätten
Som skogsägare idag finns det flertalet myndighetsbeslut som kan hota din rätt att bruka skogen. Att ha fjällnära skog är något som ofta kommit upp i debatten de senaste åren, där man fått strida för att få ersättning för skogen man inte får bruka. Detta påverkar också hela länet, när de samfälligheter och liknande som förlorat sin skog ersätts med inköpsrätter och dammsuger länet på privatägd skog som därefter aldrig mer blir privatägd. Dessutom pågår diskussioner om begränsningar i hur skogen ska brukas. Hyggesfritt skogsbruk, till exempel, som nog ingen är emot men heller ingen ser någon ekonomi i. Och som ni vet så är det ekonomin som driver. Även vi små skogsägare som försöker förvalta skogen på bästa sätt måste ha något slags incitament för att göra det, förutom att tillvarata arvet. När vi kan och får.
Skogen – en resurs för alla
Skogen är som sagt viktig för oss alla, och en väl brukad skog bidrar i hög grad till miljömålen såväl som trivseln i skog och mark. Förhoppningsvis får skogsägare med mindre ekonomiska muskler chans att bruka sin skog tack vare de som kan driva frågorna, som paret i det aktuella målet, eller som fjällskogsägarna gjorde för att erkännas intrångsersättning för den nekade rätten att bruka sin fjällnära skog. Det tackar vi för.
Anna-Mia Johansson, fristående ledarskribent