Det vinnande bidraget i arkitekttävlingen för Guldtorget är "Mellan berget och älven".
Varje arbetsdag kliver jag av bussen vid Stationsgatan, går söderut mot Kanalgatan och korsar den i båda riktningarna. Sedan sneddar jag in på Nygatan och viker av mot Storgatan, innan jag går in genom stadshusets entré längs Trädgårdsgatan. Det är inte som Pär Wiksten i Wannadies beskrev Skellefteå i texten till My Hometown – att stadens gator till synes aldrig förändrades. Mycket har förändrats i Skellefteå centrum sedan Wiksten satte ord på sin hemstad, när nittiotalet var ungt.
Flera av förändringarna har framgångsrikt lyft stadskärnan till det bättre. Utformningen av stadsparken, Bryggarbacken och Sara kulturhus har skapat mötesplatser som gjort platsen attraktivare. Men samtidigt är mycket fortfarande iögonfallande fult på samma plats. Ofta infinner sig därför en tudelad känsla inom mig – en slags daglig hatkärlek till det jag ser.
– Vart är stadskärnan på väg?, tänker jag ofta för mig själv.
Ofrånkomligen befinner den sig i en brytpunkt. Det gamla renoveras, det nya uppförs. Samtidigt som den framtida planen för Guldtorget just fått ett vinnande förslag – vilket inte var en dag för tidigt. Allt detta sker just nu, sida vid sida.
Utan tvekan har Skellefteå kommun lyckats med flera större förändringar som gjort starkt intryck på hur staden betraktas – både av omvärlden och vi som bor här. AttTime Magazine uppmärksammade staden gav Visit Skellefteå goda skäl att både skryta och klappa sig själva på axeln. Men det finns en risk när blickarna och resurserna riktas mot det storslagna. Man riskerar att förbise värdet av det mer småskaliga och vardagliga arbetet på gräsrotsnivå. Det är just där man ofta får mest pang för pengarna över tid, och där betyget från kommuninvånarna idag är som sämst.
Med god marginal ges det lägsta betyget till stadskärnans estetiska utformning. Arkitektur, utsmyckning, skyltning och det offentliga rummets form drar ner deras helhetsbetyg. Med det sagt vill optimisten i mig tro att det är fullt möjligt att skapa en mer trivsam stadsmiljö – utan att en jättestor påse pengar, eller nya landmärken som vänder världens blickar mot staden.
Adam Bäckström är skelleftebo och fristående ledarskribent på Norran.
Det handlar om att förbättra många små detaljer som tillsammans gör stor skillnad. Renovera spruckna fasader. Ta bort klotter. Laga trottoarer. Håll planteringar levande. Gör skyltfönster välkomnande. Gör en genomlysning av skyltar i centrum som sedan länge spelat ut sin roll i stadens centrum. Låt bli att placera tre fula containrar med konstverk mittemot den grönskande stadsparken.
Glädjande nog har Visit Skellefteå kommit långt i arbetet med att få det privata och offentliga att dra åt samma håll i utvecklingen av stadskärnan. Ett av deras fokusområden har lett till konkreta resultat – som satsningen Samverkansmiljonen. Den innebär att flertalet fastighetsägare och Visit Skellefteå satsar en miljon vardera under 2025 och 2026, för att göra stadskärnan attraktivare och mer inkluderande. En del av insatserna riktas mot förbättrat underhåll av fastigheter i centrum. Det är precis fler sådana satsningar stadskärnan behöver – där det enkla, konkreta arbetet inte kräver en omfattande PR-plan eller höjden av ingenjörskonst.
Skellefteå strävar målmedvetet efter att få vinna priset som Årets Stadskärna 2026. Ska det ske krävs ett fortsatt arbete med omsorg om detaljerna vi ser varje dag. Först när vi tar det lilla på allvar kan vi bygga en stadskärna där små förändringar lägger grunden till en stor, varaktig skillnad över tid. Och kanske grunden till framtida utmärkelser en vacker dag?