Mimmie Björnsdotter Grönkvist är skribent på Liberala nyhetsbyrån.
Årets första maj firade Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson i Malmö. Lite av socialdemokratisk hemmaplan, partiet har styrt kommunen nästan oavbrutet sedan 1919, med undantag för två mandatperioder. Den första statyn i Malmö föreställandes en namngiven kvinna – nej, sillagumman räknas inte – som kom på plats 2023 föreställer en forna tiders socialdemokrat, journalisten Elma Danielsson, när hon agiterar.
Statyn står dock i Rörsjöparken, en bit från Folkets park där Andersson agiterade bredvid Moriskan efter att ha gått i mål med demonstrationståget. Ett annat år hade vänstersossar i Reformisterna kunnat se det som symboliskt för hur långt partiet rört sig från socialdemokratins historiska ideal, men 2025 pratas det snarare om att S är på väg vänsterut.
Att S på många sätt är ett motsättningarnas parti, där diametralt skilda åsikter trots allt kan rymmas, framstår tydligt under firandet. Förband till talen var två gitarrspelande sångare som gjorde sitt bästa för att skapa proggig stämning, en i raden covers var Inatt jag drömde:
"Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär, och ingen känner längre till det ordet militär" sjunger idealisterna för full hals. En stund senare står Magdalena Andersson på scenen och talar om behovet av att rusta upp det svenska försvaret och att realisten ser behovet av att både köpa gevär och träna fler soldater.
Motsättnignarna var dock inget som påverkade den goda stämningen i Folkets park, barn lekte jämte pensionärer som lyssnade koncentrerat. Lite längre bort stojade barnfamiljer som var där för minigolf, inte socialdemokrati. Högljudda palestinademonstranter störde de som pågick på scenen, men bara under kortare stunder. Två klimataktivister som försöker springa fram avhyses snabbt.
Kanske var det sommarvärmen, eller den senaste tidens opinionsmätningar. De pekar mot maktskifte, majoritet för oppositionen, med resultat omkring och ibland över 35 procent för S. Håller det fram till valet blir Magdalena Andersson statsminister igen, med goda möjligheter att faktiskt genomföra vänsterpolitik.
Sosse. Magdalena Andersson firade första maj på socialdemokratisk hemmaplan i Folkets park i Malmö.
Partiet gav även ett smakprov på vad det kan innebära i praktiken. På en presskonferens i Folkets hus tidigare under dagen presenterade Andersson en reform partiet uppenbarligen hoppas ska hjälpa dem vinna valet. En miljardsatsning på pensioner, som ska innebära att inte bara livsinkomsten utan antalet arbetade år ska synas i pensionskuvertet. "Det handlar om yrkesgrupper som bidrar till att samhället ska gå runt men som betalar priset i form av slitna kroppar" sa Andersson om reformen S kallar arbetarpensioner.
Att det presenterades i Malmö, ett stenkast från Köpenhamn är passande, eftersom inspirationen tydligt hämtats från andra sidan sundet. Där har "Arne-pensioner" hjälpt Mette Frederiksens socialdemokrater till makten. S hoppas förstås att det går att göra en repris i Sverige.
Det låter generöst men frågan är som vanligt vilka som ska betala för det, särskilt i den utmanande ekvationen att allt färre unga ska försörja allt fler äldre. Att det är schysst valfläsk för S gör det inte till en rättvis deal för yngre generationer.
Problemet för Magdalena Andersson är inte främst att en vänstergir kan skapa en kollision i partiet – utan risken för en frontalkrock med verkligheten.