Sverigedemokraterna presenterade andra delen av vitboken om partiets historia vid en pressträff under politikerveckan i Almedalen.
Att Sverigedemokraterna valt att lansera sin vitbok med en presskonferens under Almedalsveckan – komplett med en ursäkt till Sveriges judar i Jimmie Åkessons partiledartal – kan lätt ge intrycket att partiet vill att projektet uppmärksammas. Det har mycket riktigt blivit en av veckans största snackisar.
Att den 800 sidor långa vitboken som helhet inte läggs ut digitalt, utan släpps i hundra tryckta exemplar tillgängliga för de som var på plats i Visby, pekar tyvärr på motsatsen. Framöver ska den finnas tillgänglig att beställa, men enbart för den som är beredd att betala. Det som ska vara en offentlig byktvätt sker bakom betalvägg.
Det stora dragen av det som framkommer i materialet, enligt presentationen på presskonferensen och de forskare och journalister som fått läsa på förhand, är egentligen inget nytt. SD har en mörk historia. Partiet grundades ur rasistiska och högerextrema Bevara Sverige Svenskt, och under de första åren var ideologin utpräglat etnonationalistisk. På frågan från SVT (27/6) vad det var för parti som Jimmie Åkesson gick med i 1995 svarade bokens författare, idéhistorikern Tony Gustafsson:
– Ett parti med tungt arv från nationalsocialismen, där det cirkulerade antisemitiska konspirationsteorier och idéer om raser. Han påpekar att partiets koppling till nazistiska grupper torde varit svår att missa.
När det tidigare avslöjades att Gustafsson, forskaren partiet efter mycket om och men fick tag på som var villig att ta sig an att skriva en vitbok, själv varit medlem fick hela projektets trovärdighet en rejäl törn. Men arbetet han gjort verkar gediget, och knappast som någon skönmålning av historien. Desto större anledning att ifrågasätta hur partiets faktiska företrädare förhåller sig till projektet.
Ursäkten i Åkessons tals riktades mot Sverige judar. Det i sig är inte märkligt, när det man ber om ursäkt för är ett nazistisk förflutet. Men anmärkningsvärt är vilka som grupper som inte nämns, och inte får en ursäkt. I ungdomsförbundet SDU, som grundades 1992, förekom hyllningar av både förintelsen och ku klux klan i partiets på nittiotalet. Det lyssnades öppet på vitmaktmusik. Författaren Gustafsson säger tydligt att det inte bara var judar som var måltavla för det rasistiska hatet:
– Främlingsfientligheten riktade sig mot väldigt breda invandrargrupper. Särskilt svarta afrikaner och senare, från millennieskiftet, så utkristalliserades även muslimer som grupp.
Mimmie Björnsdotter Grönkvist är skirbent på Liberala nyhetsbyrån.
Kommer det även en ursäkt till alla afrosvenskar, till Sveriges muslimer? Även avsky för homosexualitet frodades i partiet, kommer även bögarna få en ursäkt?
Hur ursäkten formulerades lämnar också litet att önska. "Jag ber om ursäkt för att mitt parti på den tiden kunde uppfattas som hotfullt och skrämmande för judar i Sverige," sa Åkesson i talet. Om ett barn som retat en klasskompis sagt "förlåt att det jag sa kunde uppfattas som elakt" hade en lärare förmodligen bett dem att försöka igen. Problemen gick djupare än hur SD uppfattades, antisemitism frodades i den miljö där partiet ingick.
Mer än så krävs för en övertygande avbön. Sverigedemokraternas smutsiga historia lär fortsätta förfölja dem även framöver. Särskilt då partiet fortsatt präglas av rasistskandaler även efter 2010 då vitboken sätter punkt.