Trötta företagare. Statens företagarpolitik är för spretig, anser organisationen Företagarna.
Stormen som tornar upp för svenska företagare är nästintill perfekt. Från andra sidan Atlanten bedriver den amerikanske presidenten ett handelskrig. I andra länder sitter en massa människor som hade kunnat rekryteras till kompetenstörstande svenska företag om det inte vore för de nya, strikta reglerna om arbetskraftsinvandring. Här hemma är konjunkturen svag. Det faktum att 122 krogar gick i konkurs i landet i mars (SR Ekot 5/5) är ett av flera lackmustest på att svenskarna nu börjat hålla hårdare i plånboken.
Nyföretagandet? Lågt. Konkurrenskraften? Skadeskjuten av en blytung regelbörda. Orosmolnen? Många. Inte minst när samvetsgranna företagare tvingas konkurrera mot skrupelfria aktörer som använder sitt företagande för att tvätta pengar eller åderlåta det offentliga. I det läget behöver politiken vara genomtänkt. Snabba, dyra åtgärder för att hålla somliga företag under armarna, som skatteanstånden under coronapandemin, riskerar att medföra en entreprenöriell bakfullhet. Klokare justeringar som stärker företagsamheten renderar å andra sidan sällan positiva och mätbara effekter på kort sikt.
När organisationen Företagarna nyligen presenterade en undersökning från sin företagarpanel står det klart att bolagsbyggarna själva inte anser att regeringen gör tillräckligt inom näringspolitiken. Ett exempel på ovälkomna inslag är det lapptäcke av olika riktade företagsstöd som staten delar ut varje år. Mellan 50 och 100 miljarder kronor – mer än vad hela det svenska rättsväsendet kostar – öronmärks till enskilda initiativ och stödprogram, såsom de omdebatterade ”Klimatklivet” och ”Industriklivet”. Förutom att sådana offentliga företagsstöd är svåra att överblicka och omöjliga att utvärdera nyttan av, medför de en uppenbar risk för orättvisa och snedfördelning.
När Företagarna frågar sin panel blir svaret att de flesta hellre hade föredragit sänkta företagsskatter framför riktade stöd. Detta gäller även företagare som erhållit riktade stöd på senare tid. Vad regeringen tycks ha problem med i näringspolitiken är att den stundtals gör för mycket, ibland för lite. Somliga företagare blir daltade med via dyra, riktade stöd. Och nej, politiker har aldrig varit lika duktiga som entreprenörer på att se var vindarna blåser, var nya, lönsamma affärsidéer finns och var kapital bäst bör allokeras. I andra avseenden behandlas företagarna styvmoderligt.
Karin Källström är skibent på Liberala nyhetsbyrån.
När det gäller en av statens mest grundläggande uppgifter – brottsbekämpning – har regeringen fiffigt nog uppdragit åt Bolagsverket att stävja kriminaliteten som bedrivs i aktiebolagsform, utan att allokera tillräckliga medel härför. Notan får i stället samtliga Sveriges företagare bära genom höjda anmälningsavgifter. Man ska inte behöva påminna en borgerlig regering om att skattemedel faktiskt kommer någonstans ifrån och att de måste skapas någonstans innan de kan spenderas. Ändå tycks regeringen ha fullt fokus på dess kraftiga ambitioner att stärka försvaret, infrastrukturen och kriminalvården, utan att fundera nämnvärt över hur ekonomin kan börja växa.
En positiv bieffekt av framgångsrika företag, förutom mer skattemedel att röra sig med, är att de horder av nya arbetslösa som följer av den innevarande konkursvågen kommer kunna hitta nya arbetstillfällen och statens nota för olika former av arbetslöshetsersättningar kan hållas nere. Regeringen har därför många incitament att röja upp i den snåriga företagarpolitiken. Även om ett sunt företagsklimat inte enkom skapas av politiker, kan det definitivt stjälpas av dem.