När det tillfälliga blir det nya normala

Krispaketen har avlöst varandra denna vår.

Kommuner och regioner, företag och organisationer och privatpersoner har fått sitt. Miljarderna har rullat.

Det är bra att den socialdemokratiskt ledda regeringen – med stöd av samarbetspartierna Centerpartiet och Liberalerna – agerar. Det är självklart bättre än att inte gör någonting alls.

Om åtgärderna har varit de rätta, tillräckligt omfattande och levererats i rätt tid får framtiden utvisa.

För löntagare/studenter med flera har det bland annat handlat om slopad karensavdrag vid sjukdom, höjd smittbärarpenning, generösare regler och ersättningar i a-kassan, slopat amorteringskrav på bolån (efter överenskommelse med banken) och slopat fribelopp i studiemedlen.

Tillfälliga extraordinära insatser i kristider eller permanenta reformer?

Det är betydligt lättare för politiker att genomföra förbättringar än försämringar. Eller som Andreas Bergh, välfärdsforskare, nationalekonom och liberal samhällsdebattör, konstaterar i en intervju med sajten Arbetsmarknadsnytt (8/5 2020): ”Inget är så permanent som en tillfällig politisk åtgärd.”

Ett exempel är omsättningsskatten, momsens föregångare. Första gången den infördes i Sverige var i januari 1941. Skatten skulle stärka statskassan i krigstider. Den avskaffades efter kriget, för att komma tillbaka 1960. Omsen ersattes av momsen 1969. I dag är den 25 procent.

Ett annat talande exempel är värnskatten. Den infördes 1995 och skulle bidra till att sanera statsfinanserna efter krisen på 1990-talet. Ursprungligen var planen att avskaffa den efter fyra år. Men den blev kvar.. Det tog 25 år att få den avskaffad.

Det går självklart att diskutera skatter och skattesatser.

Men man måste också diskutera hur svikna löften påverkar förtroendet för politikerna.

Just nu är Socialdemokraterna populära. Det är lätt att bli det när man genomför reformer som förbättrar vardagen för ”folket”. Lika lätt är det för en regering att bli impopulär när svångremmen dras åt, när reformerna plockas bort.

För det måste göras. Statens budgetunderskott och statsskuld kan inte fortsätta växa år efter år.

Den reform som regeringen får svårast att plocka bort är de generösare reglerna och ersättningsnivåerna i a-kassan. En fråga som länge stått högt upp på både LO:s och LO-medlemmarnas önskelista.

Det är också en fråga som delvis kan förklara Socialdemokraternas väljartapp till Sverigedemokraterna. Ur den aspekten är det inte omöjligt, det är snarare troligt, att dagens förstärkningar av a-kassan kan komma att bli permanenta.

Ett sätt för S att försöka vinna tillbaka flyktade väljare.

Regler och ersättningsnivåer i a-kassan är en oerhört knepig och komplex fråga. Å ena sidan måste Sverige ha ett ordentligt skyddsnät, å andra sidan får inte a-kassan bli så generös att incitamenten att arbeta minskar.

Dagens politiker gör klokt i att hålla sig till grunderna i den arbetslinje som alliansregeringen införde.

Om inte är risken att det inte längre lönar sig att arbeta. Vilket enligt Andreas Bergh kommer att ”försätta många i onödigt långa tider av arbetslöshet”.

Hur morgondagens a-kassa, på andra sidan coronapandemin, kommer att se ut avgörs av hur Centerpartiet och Liberalerna på sikt ser på det nuvarande samarbetet med Socialdemokraterna.

Oavsett vilket gäller det för de borgerliga partierna, inom eller utom dagens och morgondagens överenskommelser, att värna arbetslinjen. Även i efterspelet till kristider måste det löna sig att arbeta.