Apartheid.
Shaghayegh Maadani är 20 år och drömmer om en läkarexamen. Nu riskerar hon att bli utvisad, eftersom hon enligt Migrationsverket “inte kunnat göra sannolikt” att hon har skäl att frukta det förtryck som väntar i födelselandet Iran.
Iran är idag ett oroligare land idag än det var när Migrationsverket för en tid sedan gav sitt besked. Men för Shaghayegh var det en särskilt otrygg plats redan innan nattliga raketattacker. Utöver att vara kristen, är hon dessutom kvinna. Detta kan var för sig vara tillräckliga skäl för att få asyl i Sverige, liksom faktorer som risk för politisk förföljelse eller status som HBTQ-person. Prövningen sker som regel individuellt, där bevisbördan ligger hos sökande. Med andra ord måste Shaghayegh demonstrera för Migrationsverket varför hennes säkerhet skulle hotas i Iran.
Detta trots att situationen för kvinnor i landet är väldokumenterat förtryckande och djupt rotad i både lag och samhällsstruktur. Under hot om fängelse eller offentliga kroppsstraff kontrolleras landets kvinnor, och världen såg på när 23-åriga Mahsa Amini blev brutalt mördad efter att ha brutit mot de islamiska slöjreglerna. Flickor kan helt lagligt giftas bort före puberteten, och deras rätt att begära skilsmässa är icke-existerande utan exceptionella skäl. De får inte heller resa utomlands utan en manlig vårdnadshavares tillstånd, och i rättssystemet väger en kvinnas liv och vittnesmål mindre än en mans – vilket kraftigt begränsar möjligheterna till både flykt och upprättelse för de kvinnor som är utsatta. Det är väldigt många, i ett land som tar hårdare på en skymt av kvinnohår än på mäns kontroll och misshandel av närstående.
Kvinnor är föremål för det äldsta och mest omfattande systematiska förtrycket i världen. Trots detta är det fortfarande som om förföljelse av kvinnor inte riktigt räknas, och vi pratar sällan om det i samma termer som vi gör om andra grupper. Möjligt är att det är en konsekvens av just omfattningen – det är trots allt ganska få länder där kvinnor åtnjuter samma rättigheter som män, och alldeles för många där de tvingas leva under ett förtryck som ingen hade förväntat sig av övriga befolkningen. Det är nästan som att vi är vana vid det: Lite förtryck får man helt enkelt räkna med, om man föds som kvinna.
Olivia Lindroth Steinwall är skribent på Liberala nyhetsbyrån.
Rapporter från Iran säger förvisso inte nödvändigtvis något om Shaghayeghs individuella situation. Men asylrätten är redan idag en kombination av individuell och strukturell bedömning. Exempelvis erkände Sverige 2022 att alla kvinnor och flickor från Afghanistan automatiskt har flyktingstatus – utan individuell bevisbörda – eftersom deras kön i sig utsätter dem för systematiskt förtryck. Det är med andra ord fullt förenligt med rådande rättsprinciper att erkänna strukturella skyddsskäl när bevisläget är tydligt och risken omfattande.
Den som oroar sig för att ett mer humant förhållningssätt skulle orsaka en lavin av kvinnoflyktingar kan alltid lugna sig med att få kvinnor som lever under könsapartheid ens har möjlighet att ta sig hit utan manligt godkännande.
Det minsta vi kan göra är att skydda den som redan är här, och dessutom levt över halva sitt liv i Sverige. Att det läggs på en 20-åring att själv demonstrera ett väldokumenterat systematiskt förtryck är skrattretande. Skickar vi signalen kvinnor bara bör härda ut och låta sig kuvas, bidrar vi till att normalisera deras ofrihet. Kvinnors situation får inte förbli en parentes.