Att lÀsa DN:s reportage om Socialdemokraternas Lawen Redar, utsedd att ta leda arbetet med S:s arbete för att minska segregationen i Sverige, Àr en uppvisning i trött triangulering och sorgligt för alla som önskar en kraftfull opposition till dagens höger-höger- nÄgot-mindre-höger-regering. Socialdemokraterna verkar inte stÄ Liberalerna efter i att anpassa uttolkningen av ideologi efter vad som för stunden verkar fungera opinionsmÀssigt. Citat efter citat bildar ett skolboksexempel pÄ sluten nationalism och en verklighetsbeskrivning som cementerar snarare Àn luckrar upp murar mellan mÀnniskor.
Det mest hĂ€pnadsvĂ€ckande citatet Ă€r pĂ„stĂ„endet âFör mig rĂ€cker det inte att du bara Ă€r svensk pĂ„ papperet. Du ska ocksĂ„ vara det i hjĂ€rtat.â (DN 22/3). Det Ă€r givetvis praktiskt svĂ„rt, för att inte sĂ€ga omöjligt, att kontrollera vad nĂ„gon âĂ€r i hjĂ€rtatâ. Som definition av svenskhet Ă€r det ocksĂ„ försĂ„tligt av andra skĂ€l.
Man behöver absolut inte Ă€lska Sverige för att vara svensk. Sanningen att man kan avsky Sverige och Ă€ndĂ„ vara svensk. I programmet âVĂ€rldens dĂ„ligaste sprĂ„kâ pĂ„minde Fredrik Lindström om hur âosvenskâ har en positiv klang pĂ„ svenska, nĂ„got rĂ€tt unikt. August Strindberg ska ha skrivit att han behövde âresa för att laxera Sverige och svensk dumhet ur mig âŠâ (Brev frĂ„n 1884). SĂ„ gott som alla svenska nationalikoner verkar under perioder, kortare eller lĂ€ngre, rest frĂ„n Sverige. Strindberg Ă€r ett exempel, Selma Lagerlöf ett annat. Paris, Jerusalem eller Danmark har tjĂ€nat som inspiration, uppmuntrat till nya tankar och skapat nya relationer. Det vore naivt att pĂ„stĂ„ att kulturella faktorer inte spelar nĂ„gon roll för integrationen. Det finns otaliga exempel pĂ„ att det inte rĂ€cker att ha jobb och prata sprĂ„ket för att anses svensk. Inte minst visar den uppmĂ€rksammade intervjun med fotbollslegenden Henrik Larsson just det (The Guardian, 2/3). Samtidigt Ă€r det viktigt att erkĂ€nna politikens begrĂ€nsningar. Att kĂ€nna samhörighet och delaktighet Ă€r viktigt, men kan inte kommenderas fram med politiska medel. Att krĂ€va nĂ„gon sorts inre kĂ€rlek till landet Sverige Ă€r en Ă„tervĂ€ndsgrĂ€nd i bĂ„de teori och praktik, och gör samhĂ€llsgemenskapen en otjĂ€nst. Att koppla svenskhet till en inre kĂ€nsla lĂ€mnar walkover till godtyckliga bedömningar av vem som Ă€r svensk och inte. HĂ„rddraget kan en person "göra allting rĂ€tt": Ă€ta sill, deklarera i tid, tiga i hissen och irritera sig pĂ„ sĂ€rskrivningar, men Ă€ndĂ„ anklagas för att inte vara riktigt svensk av nĂ„gon som ogillar dig.
Lawen Redars analys av vad som krĂ€vs för att vara svensk stĂ„r i direkt kontrast till en frihetlig syn pĂ„ samhĂ€llet och mĂ€nniskan, dĂ€r mĂ€nniskan stĂ„r i fokus och samhĂ€llet binds ihop av en gemensam syn pĂ„ rĂ€ttigheter, skyldigheter och möjligheter att leva som man vill i den mĂ„n det inte skadar andra. PĂ„stĂ„endet att âman mĂ„ste vara svensk i hjĂ€rtatâ borde fĂ„ liberaler med bĂ„de stort och litet l att reagera. Och formulera ett konkret alternativ för den som inte skriver under pĂ„ en lika praktiskt som politiskt omöjlig definition av svenskhet som Lawen Redar och S.
Man mÄste inte Àlska Sverige för att vara svensk
Att koppla svenskhet till en inre kÀnsla lÀmnar walkover till godtyckliga bedömningar av vem som Àr svensk och inte.
Orimlig. Lawen Redars analys av vad som krÀvs för att vara svensk stÄr i direkt kontrast till en frihetlig syn pÄ samhÀllet och mÀnniskan.
Foto: Samuel Steén/TT