Vårdpersonal ska inte omfattas av en plikt att anmäla papperslösa, är budskapet från Region Skåne rapporterade Sveriges Radio förra veckan. Efter ett beslut i regionstyrelsen riktar en av Sveriges största regioner kritik mot regeringen för politik som ingår i Tidöavtalet. Beslutet bygger på en rädsla för att individer som vistas illegalt i landet kommer att dra sig för att söka vård, med risk för deras hälsa, om förslaget omfattar vårdpersonal.
Sådan kritik från en av de största regionerna är svår för regeringen att vifta bort. Det är inte heller ett resultat av vänsterstyre, även om Socialdemokraterna i regionen står bakom beslutet. För det gör även de styrande partierna: Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna. Sverigedemokraterna i Region Skåne ställde sig, föga förvånande, mot beslutet. Det blottar en spricka mellan Tidöpartierna på lokal nivå. Frågan är om sprickan även finns på det nationella planet.
Förslaget om anmälningsplikt som det hela handlar om är en av Tidöavtalets mer kontroversiella punkter. Moderata ungdomsförbundet har tidigare kritiserat det, och ordföranden Dougals Thor har använt det som exempel på ett förslag i avtalet som styr Sverige mot att bli ett kontrollsamhälle (DN 26/1). De anser, precis som Region Skåne, att plikten inte ska gälla vårdpersonal – och inte heller skolpersonal.
Starkast har dock kritiken varit från de vårdanställda själva. Många läkare och sjuksköterskor har gjort det tydligt att man inte vill tvingas anmäla misstänkta papperslösa. I slutet av förra året gick 4 008 vårdanställda och vårdstudenter ut i en debattartikel i Aftonbladet (21/12-2022) och skrev att de kommer vägra att ange sina patienter.
Fackförbundet Saco, som organiserar akademiker, har tydligt gått ut och kritiserat förslaget som de menar strider mot den yrkesetik som finns i många professioner i det offentliga. Professioner som bygger på en tillit som riskerar att raseras av en sådan plikt – exempelvis lärare som inte kan ha sina papperslösas bästa för ögonen. Dessutom menar de att förslaget skulle leda till en försämrad arbetsmiljö och etisk stress, samt att det skulle öka utsattheten i samhället.
Det är invändningar som det är lätt att sympatisera med. Särskilt när det gäller livsviktig vård, och barns rätt till utbildning. Att vård- och skolpersonal ska omfattas av en sådan plikt framstår barockt, samtidigt som det förmodligen är en förutsättning för att förslaget inte ska bli tandlöst. Vilket det förstås riskerar att bli om personalen är redo att se mellan fingrarna.
Även andra yrkesgrupper utöver personal i vård och skola har varit kritiska. En undersökning som fackförbundet DIK har genomfört (DN 24/5) visar att en stor majoritet – 86 procent – av biblioteksanställda anser att förslaget är mycket dåligt. I fritextsvaren är det många som angett att de hellre byter yrke än anger människor.
Den som vistas i Sverige illegalt har ingen rätt att vara här, men de är också människor. Att impulsen inom många yrkesgrupper är att inte vilja lurpassa på dem, för att försämra deras liv, är för väl. Det är även för väl att det finns moderater, kristdemokrater och liberalpartister – såsom i region Skåne – som öppet kritiserar Tidöavtalets mindre lyckade punkter. Det vore för väl om det i regeringen fanns liberaler, kristdemokrater och moderater som ville lyssna.