Mimmie Björnsdotter Grönkvist
Ilona jobbar som visningsvärd, en slags backup till mäklare som visar nyproducerade lägenheter för spekulanter. Makarna Mona och Ronny är delägare i en redovisningsfirma, och driver eget företag i samma bransch. Det är inget anmärkningsvärt, innan man vet att Ilona och Mona är 80 år, och Ronny 79 år.
Expressen rapporterar om så kallade jobbonärer, ett fenomen som blivit vanligare i Sverige. Det är alltså äldre som både tar ut pension, och förvärvsarbetar. De gör det för att dryga ut pensionen, för det sociala, eller helt enkelt för att jobbet fortfarande känns roligt.
Att det kan ge mening – en känsla av sammanhang, att vara behövd och bidra till samhället – är en underskattad del av arbetslivet. Den aspekten är viktig när man diskuterar unga som står långt ifrån arbetsmarknaden, men det vore dumt att tro att det är ett behov som försvinner med åren. Att det motiverar vissa att fortsätta jobba även efter pensionsstrecket, som höjts från 65 till 67, är positivt.
Dels för jobbonären själv, som får känna sig behövd, mer klirr i kassan och håller igång. Men också för samhället och pensionssystemet, som bygger på att tillräckligt många förvärvsarbetar och betalar skatt. Långt ifrån alla orkar fortsätta arbeta upp i sjuttio- eller åttioårsåldern, det kan handla såväl om att kroppen är sliten, knoppen inte vad den en gång var, som att man helt enkelt inte har lust. Eller om man hellre gör nytta och hittar känslan av mening på annat håll, i umgänge med barnbarn eller i föreningslivet. Äldre är inte någon homogen grupp.
Men jobbonärerna bidrar till att hjulen snurrar även för de som vill gå vid strecket, eller i förtid. Det finns det all anledning att uppmuntra, särskilt när det faktum att fler lever längre gjort att pensionsåldern behövt höjas.
Då krävs det dock att arbetsgivare värderar den kunskap och erfarenhet som äldre anställda bidrar med, särskilt i rekryteringsprocesser. Det är inte för intet som ålder är en av sju diskrimineringsgrunder i Sverige. Redan i femtioårsåldern, när man antas inte ha så många år kvar i arbetslivet, blir det svårare att hitta ett nytt jobb. En jämförelse mellan länder i en rapport från Pluskommissionen, som tittar på sannolikheten för personer mellan 55-74 år att gå från arbetslöshet till sysselsättning, visar att Sverige presterar sämre än många andra europeiska länder.
Särskilt intressant är att chansen att få ett nytt jobb är betydligt högre för mer seniora i våra grannländer Danmark och Norge, än här. I Danmark är sannolikheten dubbelt så hög – 33 procent mot Sveriges 16 procent. Kanske är detta ännu ett område där svenska politiker kan hämta inspiration från andra sidan Öresund, och hög tid för äldreminister Anna Tenje (M) att åka över bron för en inspirationsresa.
Vi har ett allmänt pensionssystem för att den som inte vill eller orkar ska slippa arbeta på ålderns höst, inte för att hålla äldre med mycket kvar att ge utanför arbetsmarknaden. Att fler vill och kan fortsätta arbetslivet som jobbonärer är ett styrkebesked.