Ledare: Kristersson måste låta ministern gå

Statsminister Ulf Kristersson (M) hoppades förmodligen att affären med den anonyme ministern med en minderårig son som varit aktiv nazist skulle få ett slut när ministern uttalade sig anonymt i torsdags. Ministern sa till TT att hen “tar avstånd från all politisk extremism”, sonen är ångerfull och har lämnat vitmakt-miljön. Kristersson hoppades säkert att lugnet är återställt och att regeringen kan gå tillbaka till att styra landet.

Men när sommarstiltjen är över och det är dags för den berörda ministern att uttala sig i någon sakfråga kommer alla åhörare tänka på sommarens debacle och ministerns son, ingen kommer att lyssna på ministern längre. Public service och gammelmedia har inte publicerat ministerns namn av förmodat pressetiska skäl, men namnet har ändå spridits som en löpeld på sociala medier. Det är bara de som håller sig ifrån sociala medier av olika skäl som möjligen inte vet vem personen är. Tur är ryktesspridningen för övriga ministrar i regeringen, de har ju alla varit potentiella föräldrar till den unge nazisten. Att TT låter en minister vara anonym när denne uttalar sig blir därför mer än konstigt.

Det är en missriktad omsorg om den minderårige när de allra flesta ändå vet vem föräldern är. Det innebär att ministern tappar allt det eventuella förtroende vederbörande har och det hamnar i sin tur i knäet på statsminister Ulf Kristersson. Särskilt som ministern tidigare uttalat sig mycket ampert om föräldraansvar – efter denna händelse går det inte att ta ministern på allvar.

Det är också uppenbart att det finns dubbla måttstockar inom regeringen. Hade motsvarande gällt någon inom oppositionen hade det knappast varit tal om att hålla tyst om vilken politiker som förmodat brustit i sitt föräldraansvar. Eller om den unge varit aktiv inom, låt säga, IS eller Hamas, då hade det knappast tagits någon hänsyn.

Ska Kristersson ha någon form av förtroende kvar för sin regering är han tvungen att göra en regeringsombildning senast i samband med riksdagens öppnande. Eftersom ministerns ansvarsområde omhuldas i Tidösamarbetet kan man inte ha en minister som tappat all trovärdighet. Det handlar inte om den vilsekomna sonen, som nu sägs vara på den rätta vägen igen, det handlar om att föräldern är minister och har uttalat sig kategoriskt om föräldraskap tidigare. Om inte Kristerssons redan låga förtroende ska minska ännu mer måste han bita i det sura äpplet och göra sig av med den “anonyme” ministern. Vilket lär kräva bondeoffer i form av andra ministrar om “anonymiteten” ska vara bibehållen.