Malin Lernfelt är skribent på Liberala nyhetsbyrån
Kurdiska Räven och Jordgubben, sprängningar och skjutningar, utanförskap och segregation. När brottslighet numera debatteras handlar det i princip alltid om gängkriminalitet i en storstadskontext. Det är också i storstäderna och dess förortsmiljöer som det satsats mest på brottsförebyggande åtgärder och fler poliser.
Men brott förekommer naturligtvis också på landsbygden, även om det generellt är i mindre omfattning. Både beroende på att det bor färre människor där och på att såväl tillit som grannsamverkan är större.
Enligt statistiken är nästan alla typer av brott mindre vanliga på landsbygden än i städerna, både sett till antal anmälda brott och självrapporterad utsatthet för brott. De undantag som finns är trafikbrott, stölder av fordon och utrustning från lantbruk och jakt- och miljöbrott.
Samtidigt finns det signaler som tyder på att även den typ av kriminalitet som fram till nu framförallt återfunnits i storstäderna, håller på att sprida sig ut i landet. Bland annat har gängen vid flera tillfällen de senaste åren agerat för att ta över narkotikamarknaden även på mindre orter och på landsbygden. Eftersom de kriminella nätverken i dag i hög grad både agerar och rekryterar via sociala medier når de också numera långt bortanför de miljonprogramsförorter där de ofta har sitt ursprung.
En aktuell rapport från Brå, Brottsförebyggande rådet, visar hur nya problem uppstår i samband med detta. På landsbygden är ytorna stora och antalet poliser förhållandevis få. Det gör det svårt att skapa närvaro och synlighet. Polisen upplever också att det ofta är svårt att rekrytera till mindre orter då det inte upplevs som lika attraktivt att arbeta i landsbygdskommunernas lokalpolisområden som i större städer. Dessutom finns det på landet en tystnadskultur som är svår att rå på. Plus att samhällsservicen är sämre utbyggd och den myndighetssamverkan som har en avgörande roll i städerna är svår att få till ute i landet.
Idyll? Inte länge till om gängen tillåts sprida sig utan att stoppas.
“Även om brottsligheten på en övergripande nivå är lägre så visar vår analys att det finns utmaningar i det brottsförebyggande arbetet också på landsbygden. De stora geografiska ytorna och långa landsgränserna med många obevakade övergångar är två sådana utmaningar” sade Sara Jonsson, utredare på Brå, i samband med att rapporten släpptes i början av juni.
Brå pekar bland annat på att ökad synlighet och närvaro från polisen på landsbygden är en nyckelfaktor. Både för att beivra brott och för att bibehålla ett högt förtroende för samhällsinstitutionerna. Annars är risken stor för att tröskeln för att anmäla brott blir så hög att det blir fritt fram för kriminella gäng att härja på landsbygden. Rent konkret skulle mobila poliskontor, polis i beredskap nattetid och polispatruller stationerade utanför de större tätorterna enligt myndigheten vara lämpliga åtgärder. Allt detta låter utmärkt.
Att människor i hela Sverige, oavsett var man bor, ska kunna känna sig trygga och tas på allvar när de utsätts för brott är en fråga om såväl rättvisa som rättssäkerhet. Därför är det viktigt att politikerna och myndigheter inte tappar bort mindre städer och landsbygd i när det kommer till så väl brottsförebyggande arbete som rättsskipning. Även om omfattande resurser även fortsatt bör riktas mot storstadsförorter finns det uppenbarligen andra delar av Sverige där kriminaliteten frodas och inte bör tillåtas göra det ostört.