Mimmie Björnsdotter Grönkvist är skribent på Liberala nyhetsbyrån.
Insamlingboxar som svämmar över, klädberg som växer, välgörenhetsorganisationer som inte mäktar med, och kommuner som vädjar till befolkningen att avvakta med att rensa garderoben. Sedan den nya textillagen, som innebär att det inte längre är tillåtet att kasta textilier i hushållssoporna, trädde i kraft vid årsskiftet har det uppstått totalt klädkaos.
Myrornas second hand-rapport visar att 88 procent av svenskarna känner till lagen. Det är inte kunskap, eller ovilja att följa de nya reglerna som är problemet. Den goda kännedomen borde vara ett styrkebesked, men blir nästan tvärtom.
Folk vill göra rätt och göra som man ska, samtidigt svarar endast en av fyra att de fått tydlig information från sin kommun om vad man ska göra med sitt textilavfall.
Kanske för att det helt enkelt saknas en plan för hur de insamlade textilierna ska tas om hand. Resultatet? Sedan lagen trädde i kraft har mängden insamlade textilier ökat lavinartat och orsakat stora problem för insamlingsorganisationer och second hand-butiker. Mycket skickas till Litauen där det bränns upp (SVT 27/4). Om det ändå är slutdestinationen, är frågan om det inte är bättre att det blir fjärrvärme här i Sverige än att frakta det till ett annat land.
Många second hand-butiker drivs i välgörenhetssyfte, och bygger på att kläder och textilier som lämnas in är hela, rena och går att sälja. Att det lämnas in udda strumpor, barnkläder med fläckar som inte går bort och trasiga jeans skapar omfattande merarbete. Detta utan att det bidrar med intäkter, eftersom det inte finns ett system på plats för att kompensera de aktörer som gör grovgörat. Problemet har – bokstavligt talat – dumpats på organisationer som Human Bridge, Stadsmissionen, Röda korset och Myrorna.
Detta sker i väntan på att andra halvan av lagstiftningen, som är del av ett paket på EU-nivå, ska komma på plats. Det ska ge producenterna ansvar för hela kedjan, inklusive avfallshanteringen när det kommer till textilier. Det kanske låter bra i teorin, men lär inte träda i kraft förrän tidigast 2028.
"Jag följer frågan noga – även hur den hanteras i andra EU-länder" har klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari tidigare meddelat i en skriftlig kommentar till DN (14/3).
Antingen behövs att producentansvar införs tidigare, på svensk nivå, något ministern varit inne på. Eller att organisationerna som sorterar avfallet erbjuds skälig kompensation. Lagen var helt ogenomtänkt när den infördes, och har skapat en situation som är totalt ohållbar. Det är hög tid att politikerna städar upp.