Illustratören Ilon Wikland är bland annat känd för sina bilder i Astrid Lindgrens böcker.
I Sverige har vi länge varit stolta över vår barnbokslitteratur. Med rätta, vill jag påstå. Titta bara på barnboksförfattare som Astrid Lindgren, Elsa Beskow, Lennart Hellsing, Emma Adbåge, Per Gustavsson … Ja, listan kan göras lång. Vi har verkligen en tradition av barnlitteratur att stoltsera med. Kanske var det därför många blev upprörda när bilderboken ”Det spökar på äventyrsbadet” vann Adlibrispriset i kategorin barnbok (6-12 år).
Adlibrispriset har delats ut sedan 2019 och är ett pris där läsarna röstar på sin favorit bland ett antal nominerade böcker som Adlibris själva valt ut. Att Johanna André, författare till ovan nämnda vinnarbok, är en influencer med 720 000 följare på Youtube kan möjligen ha bidragit till ett litet försprång när vinnaren skulle utses. Men vad vet jag?
Som sagt, många blev upprörda. Så även jag. Varför? Jo, det finns inga illustrationer i ”Det spökar på äventyrsbadet” som är gjorda av en människa. Alla bilder är AI-genererade.
Jag vet att jag är sen på bollen här, men jag var på Littfest i helgen och där diskuterades ämnet flitigt. Även om det var över en månad sedan vinnaren av Adlibrispriset tillkännagavs, så känns det viktigt att skriva om det. För det här är inte bara en barnbok som har fått ett pris. Det är en symbol för en väldigt deppig utveckling. Adlibrispriset var inte på något sätt ett startskott för denna utveckling, den har pågått längre än så. Dessvärre befarar jag att det inte heller är ett avslut, långt ifrån.
Gunnar Krantz, serietecknare och professor i visuell kommunikation och teckning på Malmö universitet, skriver i Sydsvenskan (2024): ”Det större problemet är av filosofisk art. Vad händer med oss om det mänskliga subjektet bakom berättelser försvinner? Om de färdigheter och kunskaper som länkar oss till mänskligheten historiskt och kulturellt ersätts av AI? Ingen Ilon Wikland, Sven Nordqvist, Tove Jansson eller John Bauer, men en oändlig ström av bilder som på ett kusligt sätt påminner om deras verk. Vill vi verkligen ha det så?”
Ja, vill vi det? Är inte våra barn värda bättre än skeva kroppsproportioner och fler lemmar än vad som är anatomiskt möjligt? Jag hoppas i alla fall att det råder konsensus i den frågan. Det är inte så att det råder brist på kompetenta illustratörer, tvärtom. Så varför har vissa förlag denna syn på illustrationens betydelse? Att den är så sekundär att den inte förtjänar sin beskärda del av arbetstid och budget? Denna syn är ingenting annat än ett hån mot våra skickliga tecknare och jag hoppas verkligen att det ska komma att förändras på sikt.
Linnea Wikman är Skelleftebo och fristående ledarskribent på Norran.
Det är inte bara i barnboksbranschen som artificiell intelligens har gått från att vara ett tidseffektivt hjälpmedel till att bli en reell producent. Allt fler förlag ger ut böcker där omslagen är AI-genererade. The Guardian rapporterar hur AI används för att skapa falska eller lågkvalitativa böcker som publiceras på Amazons plattform Kindle Direct Publishing (KDP).
Ljudbokstjänsten Storytel ger ut novellsamlingen ”New horizon” av författaren ”Rosy Lett”, en författare som är lika AI-genererad som såväl noveller som författarporträtt. Så frågan som bör ställas kanske inte är huruvida barnen förtjänar bättre än så. Förtjänar inte vi bättre än så? Vi, mänskligheten, läsarna, författarna och illustratörerna? Svaret är enkelt: Jo. Det gör vi.
Så, visa förlagen och företagen att det inte lönar sig i längden. Sluta köpa och därmed stödja AI-genererade böcker.