Mimmie Björnsdotter Grönkvist
Totalt 5,8 miljarder kronor upp i rök blev resultatet av första till fjärde AP-fondernas satsning, efter att batteritillverkaren Northvolt gick i konkurs.
AP-fonderna, som är fem stycken till antalet, ansvarar som bekant för svenskarnas pensionsinbetalningar. De förvaltar hisnande summor, i slutet av december i fjol omkring 2 000 miljarder kronor som får 5,8 miljarder kronor att framstå som ett piss i havet. Men poängen med en fond är att pengar växer över tid, så 5,8 miljarder hade på sikt kunnat bli mångdubbelt mer i avkastning genom ränta på ränta.
Dessutom finns det goda grunder att ifrågasätta hur det gick till när fonderna investerade genom kommanditbolaget 4 to 1 investments.
En lagändring som genomfördes av den förra regeringen ökade första till fjärde fondens möjlighet att satsa på onoterade bolag. Såsom Northvolt. Dock inte direkt, utan via riskkapitalbolag.
Därför startades ett gemensamt bolag, utan anställda, för att göra investeringen. I styrelsen satte man fondernas egna tjänstemän. Trots att lagen stipulerar att AP-fonderna inte får ta på sig det operativa företagsledningsansvaret i riskkapitalbolagen, och själva välja vilka aktier bolaget ska handla i.
Att det inte fanns några anställda med tid och kunskap att utvärdera investeringen, som det finns på riktiga riskkapitalbolag, gjorde den förstås ännu mer riskabel. Kisar man kanske det är i enlighet med lagtexten, men är det verkligen i linje med lagens intention? Tveksamt. Bolaget kan dessutom ha begått bokföringsbrott genom att lämna in årsredovisningar för sent, enligt SVT (11/4).
Smått ironiskt är att den AP-fond som har i uppdrag att investera i just onoterade bolag, sjätte AP-fonden, valde att inte investera i Northvolt.
Mindre villiga att förklara sina investeringsbeslut har företrädarna för första till fjärde AP-fonderna varit. Under våren sökte SVT de fyra VD:arna för intervju upprepade gånger, men fick nobben.
"Vi har medvetet valt att avböja bandade intervjuer då risken är mycket stor att dessa kan klippas på ett sätt som medvetet ger en felaktig och för negativ bild" skrev ledningen för andra AP-fonden till sina anställda på det egna intranätet. Men AP-fonderna är myndigheter, och därför skyldiga allmänheten tydliga svar. Senare kallades de fyra VD:arna till riksdagen.
I ett inslag i Aktuellt nyligen intervjuades andra AP-fondens tidigare regelefterlevnadschef, som omedelbart stött på problem och slutat efter ett år. När journalisten intervjuades efter inslaget berättade hon att den tredje AP-fonden ska ställas inför kammarrätten över omfattande maskningar i dokument om regelefterlevnad som krävts ut.
Helheten visar varken på en väloljad förvaltning eller öppen och transparent myndighetskultur.
Det är lätt att vara efterklok om Northvolt, men som tidigare AP-fondsutredaren Mats Langensjö påpekat i SvD (18/3) behöver fonderna kunna ta risker för att lyckas. Allt för fega fonder ger ingen avkastning.
Grundproblemet är inte själva investeringen, utan hur den gjordes – ogenomtänkt, genom ett skumt upplägg och med bristande transparens från AP-fondernas sida. Här finns det lärdomar att dra, och sannolikt lagstiftning att förtydliga, för att undvika att samma sak upprepar sig.