Alex Voronov är skribent på Liberala Nyhetsbyrån.
Det fullskaliga kriget är inne på sitt fjärde år och inget slut är i sikte. Det påverkar tillvaron för alla ukrainare men allra mest för dem som tvingats fly från sina hem. Rysk ockupation och krigsförödelse gör det omöjligt för många att återvända. Andra upplever riskerna och den psykologiska pressen som för hög för att flytta tillbaka, även om bostaden är intakt och ryssarna en bit bort.
En rimlig uppskattning är att mellan en fjärdedel och en tredjedel av befolkningen är i den situationen. 4,6 miljoner ukrainare är registrerade som internflyktingar. Det är i regel personer som har rätt till ett modest statligt flyktingbidrag. Folk med små besparingar är inte berättigade till detta och många av dem struntar därför i att registrera sig. Det verkliga antalet internflyktingar är alltså högre.
Till det kan läggas alla personer som stannat kvar men drabbats av fattigdom på grund av kriget. FN:s flyktingorgan UNHCR uppger att 12,7 miljoner ukrainare är beroende av akut hjälp för sitt uppehälle.
De som tagit tillflykt till EU och övriga Västeuropa – 4,3 miljoner enligt UNHCR – har att förhålla sig till denna verklighet. Återvändande är riskabelt och osannolikt för de flesta. Oleksij Tjernysjov, Ukrainas minister med ansvar för flyktingar i utlandet, sa i februari att han uppskattar att runt en tredjedel av dem som flytt utomlands återvänder vid händelse av fred och en stabil säkerhetssituation.
Det är en krass prognos i ett läge där Ukrainas regering har att balansera mellan olika intressen. Ukraina har befolkningskris och skriker efter arbetskraft. Men den ukrainska staten kan inte garantera någons säkerhet och har inte mycket att erbjuda den som återvänder redan nu. Regeringen i Kiev förstår även att människor som lämnat Ukraina inte kan sätta sina liv på paus i väntan på freden.
Den andra sidan av saken är att ukrainska flyktingar i Europa inte vet vad deras mottagarländer vill göra med dem. I dag har ukrainarna skydd i enlighet med EU:s massflyktsdirektiv. Det är tillfälligt till sin natur och har förlängts till att gälla till våren 2026. Men eftersom kriget fortsätter och EU inte hittat någon annan unionsgemensam lösning, kommer direktivet sannolikt förlängas ytterligare ett år. Ett första steg kan tas på mötet med EU:s justitie- och inrikesministrar om ett par veckor.
Trygghet. De människor som lämnat Ukraina kan inte lev i ett limbo medan kriget fortskrider på obestämd tid.
Alla medlemsländer inser att skyddet inte bara kan dras in. Däremot förstår de inte att skapa regler som gör det möjligt för alla ukrainare i Europa att göra upp planer. Flera länder ger de ukrainska flyktingarna möjlighet att byta till andra uppehållstillstånd som arbete och studier. Men det är ofta hårda regler – i Sveriges fall höga lönekrav – och för många människor är denna väg stängd. Det gäller exempelvis äldre, svårt sjuka och vissa personer med funktionsnedsättningar.
UNHCR uppmanar EU-länderna att dels utvidga ukrainarnas rättigheter under massflyktsdirektivet, dels skapa andra vägar för dem att stanna, som inte är kopplade till prestation som arbete och inkomst. FN-organet nämner treåriga uppehållstillstånd för ukrainarna som har införts i Polen, Lettland och Estland.
Det är i den här riktningen också Sverige bör gå. Att skapa trygghet för ukrainska flyktingar är att stödja Ukraina.