Brott. Anmälningsgraden är låg och mörkertalet när det våldtäkter mot män, enligt Brottsförebyggande rådet.
Män kan också våldtas, även om det typiska brottsoffret folk föreställer sig är en kvinna. I Nationella trygghetsundersökningen som genomförs av Brottsförebyggande rådet, Brå, svarade 0,4 procent av männen att de blivit utsatta för "en sexuell handling genom våld, hot eller utnyttjande av att de sov eller var mycket berusade." En liten andel, med sett till hela befolkningen rör det sig om omkring 20 000 män under ett år.
Just att män generellt inte ses som offer för sexualbrott kan bidra till att anmälningsbenägenheten är så låg när det gäller våldtäkter mot män. Det gör det svårt att få en representativ bild av hur män drabbas.
Fler hinder som Brå pekar ut är att det kan uppfattas som omanligt att ha blivit våldtagen. Ett annat skäl till tystnad är att det i fall där det rör sexuella handlingar mellan män kan tvinga offret att gå ut med sin sexualitet. I majoriteten av fallen där män utsätts är det nämligen en annan man som begår brottet. I vissa av de riktigt grova fallen, som lett till anmälan, efter att de stämt träff via en dejtingapp.
Det verkar även rimligt att sådant som får kvinnor att dra sig för att anmäla påverkar även män. Att uppklaringsgraden för våldtäkter är låg, och många fall läggs ner. Det kan vara smärtsamt att genomgå en rättegång, och tvingas återberätta smärtsamma minnen. För att utsätta sig för det krävs att man upplever att det kan hjälpa. Exempelvis genom att det leder till fällande dom. Det är dock sällan så våldtäktsmål slutar, eftersom ord ofta står mot ord.
Dessutom har kvinnor av den feministiska rörelsen och som del av olika kampanjer uppmanats att våga anmäla. Det utlovas stöd och systerskap till den som gör det, och även om det är långt ifrån alla som får ett bra bemötande för att de vågat, så har ett skifte skett i hur vi ser på offren.
Mimmie Björnsdotter Grönkvist är skribent på Liberala nyhetsbyrån.
Kanske tydligast uttryck fick det skiftet i samband med #MeToo. Även om det sällan varit fråga om någon hårdför könsseparatism, så är det kvinnor som står i centrum och uppmanas våga anmäla. I större utsträckning än männen. Det är inte särskilt märkligt, när majoriteten av de drabbade är kvinnor – men det kan vara en förklaring till att samhället inte nått fram till drabbade män på samma sätt.
Poängen är att det rimligtvis behövs mer liknande uppmaningar och kampanjer, särskilt inriktade mot män. Kända män som vågar gå ut och berätta om övergrepp de utsatts för viktiga förebilder, men ska inte behöva känna att de står ensamma. Här finns helt klart ett stigma som behöver brytas. Män ska inte känna sig tvingade att hålla tyst om det sexuella våld de utsätts för.