Reformen ska öka sysselsĂ€ttningen och antalet arbetande timmar med sĂ€nkt skatt pĂ„ jobb och företagande, bidra till att klimat- och miljömĂ„l nĂ„s, stĂ€rka Sveriges konkurrenskraft, utjĂ€mna dagens vĂ€xande ekonomiska klyftor âŠâ.
I en lÄng rad bisatser sÀtter januariöverenskommelsen upp mÄl och effekter som ska uppnÄs med en bred skattereform.
Förhoppningen Ă€r att man ska genomföra nĂ„gonting som liknar den pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt epokgörande skattereformen som genomfördes i början av 1990-talet: âĂ rhundradets skattereformâ lyckades bĂ„de sĂ€nka skattetrycket â Ă€ven om det delvis var ett resultat av alltför optimistiska berĂ€kningar â och göra systemet enklare och rĂ€ttvisare.
Sedan dess har effekterna vattnats ur, undantag har införts och samhÀllet har förÀndrats.
Det Ă€r dĂ€rför âjanuaripartiernaâ kommit överens om att genomföra en ny, bred reform i samma linje, och gett nationalekonomen Klas Eklund i uppdrag att ta fram ett förslag.
Klas Eklund presenterade sin rapport i november och fick vÀlförtjÀnt beröm för vÀlavvÀgda förslag.
ĂndĂ„ framstĂ„r det, som nationalekonomen Andreas Bergh skrev om i Dagens Nyheter (15/11 2020), som mycket osannolikt att partierna nĂ„r fram med en reform. Varför?
FrÀmst för att det Àr betydligt lÀttare sagt Àn gjort att fÄ till stora reformer.
Som statsvetaren Peter Santesson visat i rapporten âEn palett av strategier: Ă„rhundradets skattereformâ (Ratio 2011) gĂ€llde det Ă€ven 1990-talsreformen.
Den föregicks av mÄnga Ärs förberedelser, politiskt spel och utredningsarbete.
Samtidigt som Socialdemokraterna i valrörelsen 1988 attackerade Folkpartiet för att vilja âsĂ€nka skatten för de rikaâ arbetade S-tjĂ€nstemĂ€n med internt material som skissade pĂ„ sĂ€nkta marginalskatter.
För att blidka LO-kollektivet sökte man efter valet strid med Moderaterna, och förhandlade med Folkpartiet om den sĂ„ kallade âLO-puckelnâ, en av fĂ„ sĂ€rregler i reformen som innebar att grundavdragets storlek varierade med inkomsten.
Alla skattereformer, hur rationella och rĂ€ttvisa de Ă€n Ă€r, kommer att prĂ€glas av konflikter mellan allmĂ€nintresse och sĂ€rintresse, av kvĂ€llstidningar som rĂ€knar fram âvinnare och förlorareâ och av politiker som rĂ€ds vĂ€ljarnas vrede.
Detta, mycket mer Àn rÀtlinjiga diagram och tabeller, Àr det som gör en reform möjlig eller omöjlig.
Och det gÀller i Àn högre utstrÀckning i ett polariserat politiskt landskap.
Vem kan se Socialdemokraterna sÀnka den statliga inkomstskatten kraftigt, och dÀrmed lÄta VÀnsterpartiet hÀrja fritt?
Vem vÄgar stÀlla sig bakom en aldrig sÄ försiktig ny fastighetsskatt, och se Moderaterna, eller för den delen Sverigedemokraterna, kampanja i villakvarteren?
NÀr en bred skattereform alltmer framstÄr som omöjlig finns ÀndÄ mÄnga chanser att göra skillnad i det lilla.
Det behövs trots allt inte nÄgon stor reform för att fortsÀtta sÀnka inkomstskatterna, för att minska bolagsskatten eller göra annat som stÀrker svensk konkurrenskraft.
Skattebasen kan gradvis flytta frÄn arbete och kapital till konsumtion utan en jÀtteutredning. Man kanske inte lyckas med allt pÄ en gÄng, men fÄr Ä andra sidan mer överskÄdliga förÀndringar och fÀrre oförutsedda effekter.
I brist pÄ en bred skattereform Àr det vÀrt att försöka fÄ till flera smala.