Ledare: Elva år av ryska brott i Ukraina

Det finns inte en enda väg för att ställa de ryska förbrytarna till svars, utan många stigar. På en av dem togs det flera kliv i veckan. Den 9 juli avkunnade Europadomstolen domar i fyra rättsfall som drivits av Ukraina och Nederländerna.
 
Det täcker in den första fasen av rysk aggression – ockupationen av Krim, inledningen av kriget i östra Ukraina inklusive nedskjutningen av passagerarplanet MH17 – samt den fullskaliga invasionen fram till 17 oktober 2022. Det var då som Ryssland uteslöts ur Europarådet och Europadomstolens jurisdiktion över handlingar som begås av Ryssland upphörde.
 
Andra rättsinstanser, gamla och nya, får ta itu med de ryska brott som utfördes senare. Men det hände en hel del under de åtta och ett halvt åren då Europadomstolens mandat gäller. Frågan är om domstolen vid något annat tillfälle använt så laddade formuleringar. Domarna slår fast att ”karaktären och omfattningen av våldet, tillsammans med de hotfulla uttalandena från [Rysslands] ledning gällande den ukrainska staten, dess självständighet och dess rätt att existera [representerar] ett hot mot den fredliga samexistensen i Europa och syftar till att undergräva själva grunden för den demokrati som Europarådet och dess medlemsstater vilar på”.
 
Domstolen har tidigare fällt utslag i delar av dessa ärenden men nu väver man samman skeendena och visar ett större mönster. Man lyfter fram de mest flagranta övergreppen som det urskillningslösa ryska våldet mot civila som man belägrat och bombningarna av teatern i Mariupol och tågstationen i Kramatorsk våren 2022.
 
Värdefull är genomgången av de tidiga faserna av kriget, med start av ockupationen av Krim 2014, som den fullskaliga aggressionen riskerar att placera i periferin. Det handlar om samma typ av ryska beteende som världen sett mer av sedan dess: utomrättsliga avrättningar av stridande, tortyr och sexuellt våld mot krigsfångar och civila, olagliga bortföranden och mord, olaglig flytt av civila från ockuperat territorium, förföljelse av troende som inte tillhör den Moskvaallierade ortodoxa kyrkan, stöld och förstörelse av privat egendom, undertryckande av det ukrainska språket med mera.
 
Domstolen avhandlar även en mindre känd episod. Åttiofem ukrainska barn togs från barnhem på ryskockuperat territorium och fördes till Ryssland sommaren 2014. De återlämnades senare men dessa kidnappningar är likväl ett dokumenterat förspel till de betydligt mer omfattande ryska bortföranden av barn under den fullskaliga invasionen och för vilken Rysslands diktator Vladimir Putin är efterlyst av Internationella brottmålsdomstolen, ICC.
 
Därutöver slår Europadomstolen fast Rysslands ansvar för nedskjutningen av passagerarplanet MH17 den 17 juli 2014 – varför Nederländerna är med och driver saken – och bekräftar därmed de fynd som gjorts av flera andra rättsinstanser.
 
Vad har då detta för praktisk betydelse? I ansvarsfrågan ingen alls, i alla fall på kort sikt. Men utslaget är ändå viktigt. Brottsoffren får en sorts kollektiv upprättelse. Det blir också lättare för enskilda drabbade att driva fall mot Ryssland för den typ av gärningar som domstolen beskriver här.

Och så är det ännu ett klargörande av de stora linjerna. Vem är offer och vem är förbrytare, och hur pass djupt nere i dyngan sitter den senare?