Glenn Sandström forskar vid Umeå universitet om historisk och samtida demografi.
I en av sommarens hetaste debatter, om barnafödande, gäller det att hålla huvudet kallt för att frågan inte helt ska urarta i märkliga antaganden och rena myter. Eller att valfri redan omdebatterad ödesfråga – klimatet, kriminaliteten, att Stockholmsklubben Trädgården stängs ned – ska bli anledningen med stort A att det föds färre bebisar.
En förklaring som framförts är att unga idag skulle ha mer instabila parrelationer än tidigare generationer. Det avfärdas dock av Glenn Sandström, docent i historisk demografi vid Umeå universitet utifrån en kommande studie baserad på data från SCB, och är alltså snarare en ogrundad fördom om dagens ungdom än ett verkligt problem.
"Skillnaden är att en väsentligt större andel par nu förblir barnlösa" säger Sandström till TT. Att det skulle handla om att kvinnor dragit ifrån män utbildningsmässigt, och därför skulle få svårare att hitta en partner, menar han att det går att helt avfärda. Att lågutbildade män med låg inkomst får barn i lägre utsträckning än högutbildade höginkomsttagare har uppmärksammats tidigare, men nu börjar samma effekt även synas bland lågutbildade kvinnor som får barn i betydligt lägre utsträckning än högutbildade. Den tendensen har förstärks under de senaste två decennierna.
En annan central utmaning för Sverige är att vårt framgångsrecept, närvarande pappor i kombination med generös föräldraförsäkring och god tillgång till barnomsorg som setts som föredömlig och tidigare inspirerat länder med lågt barnafödande inte verkar fungera längre.
Debattören Katrine Kielos menar att kvinnor i Sverige förlorar mycket i karriären på att skaffa barn.
Ett intressant perspektiv på det framförs av Katrine Kielos i SvD (13/7). En grupp forskare har räknat in värdet av det obetalda arbetet som föräldrar utför i kalkylen, och vips visar sig Sverige vara ett av de mindre generösa länderna för föräldrar. Som höginkomstland är tiden svenska föräldrar lägger på att ta hand om sina barn och få ihop livspusslet långt dyrare.
Ett hårt slag mot den svenska självbilden, javisst. Kanske är vi inte så föredömliga som vi har trott. Samtidigt har det skett en övergång från att barn fungerar som en slags försäkring för föräldrarna. Det är en utveckling helt i linje med statsindividualismens löfte, men bidrar till en helhet där högre löner gjort barnalstrandet dyrare samtidigt som den potentiella vinsten blivit mindre. Åtminstone om man pratar om det rent ekonomiska. I grunden är det inte en utveckling av ondo.
Mimmie Björnsdotter Grönkvist är skribent på Liberala nyhetsbyrån.
Där finns kanske rattar att skruva på, regeringen har tillsatt en utredning. Μen även om ekonomin och bostadsmarknaden spelar roll, är den ekonomiska kalkylen knappast det enda som de flesta par utgår från i beslutet att kasta kondomerna. Känslan av att det är meningsfullt att skaffa barn väger också tungt, och får hjälp på traven om de grundläggande förutsättningarna förbättras, men det är omöjligt att komma runt att vissa kommer välja att söka mening på andra sätt om de får chansen att välja själva. Alla vill inte bli föräldrar. Det behöver respekteras.