Malin Lernfelt
Ingen kan ha missat dem, de tusentals, Instagram-kontona som skildrar hur någon, inte sällan en känd influencer, köpt ett hus eller lägenhet och stolt deklarerar att det är nu den börjar: RESAN där följarna genom dagliga uppdateringar för följa de nyblivna fastighetsägarna när de byter fönster och fasad samt sliter ut inredning och gör om och nytt från golv till tak. Utan eftertanke åker alltifrån hundraåriga originaldetaljer i en kvalitet som inte går att få tag i längre, till närapå helt nybyggda kök och badrum all världens väg. Vissa så kallade kändisar har satt i system att göra samma sak gång på gång. Ivrigt påhejade av människor som verkar tycka att detta slit och släng är helt normalt. För usch och fy för att bo i en lägenhet eller hus där man själv inte styrt och ställt med varenda detalj.
I en samtid av klimathot, återvinning, sopsortering och resurshushållning är detta inget annat än horribelt. Och det värsta är att dagens lagstiftning triggar den här typen av beteende. Inte minst rotavdraget som nyligen (tillfälligt) höjdes från 30 till 50 procent, som en del av regeringens satsningar för att få fart på ekonomin.
I grunden är rot naturligtvis bra. Inte minst eftersom det skapar arbetstillfällen och skatteintäkter och ger vanliga människor med ordinära löner men med tummen mitt i handen, större möjligheter att betala hantverkare för att utföra arbete. Men rot har också gjort att antalet fullt fungerande kök och originaldetaljer av trä som byts ut mot nytillverkade av plast och aluminium ökat. Detta med stora koldioxidutsläpp som följd.
I en debattartikel i Svenska Dagbladet (19/6) vittnar Alfred Skogberg från organisationen Renoveringsraseriet och Johanna Palm från Svenska Byggnadsvårdsföreningen om hur de ständigt får rapporter om hur originalinredningar, tidstypiska detaljer och byggnadshistoriskt värdefulla fönster, portar och kök kastas ut ur svenska hus – och hur detta sker med statligt stöd.
“En bostadsrättsordförande berättade nyligen hur tre olika ägare till samma lägenhet hade hunnit byta kök på bara fem år. Alla tre fick rotavdrag”, skriver de.
Palm och Skogsberg föreslår därför en reform som innebär att rotavdraget görs om och endast ges till varsam renovering av äldre byggnadsdelar – såsom renovering och energieffektivisering av exempelvis träfönster, portar, kök och badrum som bevarar byggnadens tidstypiska karaktär: “Rotavdraget bör endast ges när åtgärden dokumenteras och utförs av hantverkare med byggnadsvårdskompetens. Det skulle skapa nya arbetstillfällen, främja hantverksyrken, bevara kulturarvet – och minska klimatpåverkan genom att förlänga livslängden på befintliga material. Rot måste bli ett verktyg för hållbar omställning – inte ett verktyg för statuskonsumtion och ökade utsläpp”.
De har naturligtvis helt rätt. Det går inte att fortsätta som nu. Enligt Boverkets miljöindikatorer står Bygg- och fastighetssektorn idag för utsläpp av växthusgaser på cirka 10,8 miljoner ton koldioxidekvivalenter, vilket motsvarade 22,1 procent av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser. Sektorn bidrar dessutom till stora utsläpp utomlands genom importvaror. Det är betydligt mer än flyget. Att vi talar om flygskam och inte renoveringsskam är därför en gåta, något även Skogberg och Palm påtalar.
Om regeringen vill göra en avgörande insats för såväl klimatet som kulturarvet och svensk hantverkssektor bör den börja precis där. Med ett nytt och klokare rotavdrag. Under tiden får vi andra se till att fylla Instagram med renoveringsskam.