En efter en bockas punkterna i januariavtalet av.
Socialdemokraterna, Miljöpartier, Centerpartiet och Liberalerna har hittills hÄllit vad de lovat.
Punkt 20: ArbetsrÀtten moderniseras och anpassas efter dagens arbetsmarknad samtidigt som en grundlÀggande balans mellan arbetsmarknadens parter upprÀtthÄlls. ArbetsrÀtten ska ge företagen flexibilitet och skydda den enskilde arbetstagaren mot godtyckliga uppsÀgningar.
Det finns inte mÄnga frÄgor som Àr sÄ djupt ideologiserad som arbetarÀtten.
NĂ€r SVT:s Agenda avslöjade vilka förĂ€ndringar som LAS-reformen kommer att innebĂ€ra var det mĂ„nga som âgick i taketâ.
Kommunals ordförande Tobias Baudin och VÀnsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt tÀvlade om att vara argast.
SlÀngt det i papperskorgen, sa Sjöstedt, och hotade med misstroendeförklaring.
Problemet för Sjöstedt Àr att han den hÀr gÄngen knappast kommer att fÄ med sig Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Och det vet han. Hans utbrott ska snarare tolkas som en signal till vÀljarna att partiet stÄr upp för sina ideal. Det troliga Àr att Sjöstedt i skarpt lÀge nöjer sig med ett par strategiska justeringar i förslaget.
Hur som helst. PÄ mÄndagen tog arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) emot förslagen frÄn den utredning som regeringen (förmodligen motvilligt) tillsammans med samarbetspartierna Centerpartiet och Liberalerna tillsatt.
FöregÄngaren till LAS kan spÄras till 1930-talets Sverige. 1936 försvann arbetsgivarens uppsÀgningsrÀtt för fackföreningstillhörighet, 1939 försvann den för graviditet. Den nuvarande lagen antogs 1982.
DÄ sÄg Sverige och den svenska arbetsmarknaden sÄg annorlunda ut. Den internationella konkurrensen var inte vad den Àr i dag. Dagens företag mÄste pÄ ett helt annat sÀtt snabbt kunna anpassa sin produktion efter nya omstÀndigheter.
Vilket i sin tur innebÀr att de regler som styr och stÀller pÄ arbetsmarknaden inte kan vara alltför fyrkantiga och rigida.
Det torde politiker, arbetsgivarorganisationer och fackföreningar vara medvetna om.
PÄ högerkanten gör Centerpartiet det lÀtt för sig nÀr man utser LAS till roten till allt ont pÄ arbetsmarknaden. PÄ vÀnsterkanten gör VÀnsterpartiet. Minsta förÀndring ses som ett angrepp pÄ löntagarna och fackföreningsrörelsen.
BĂ„da har fel.
FörÀndringarna i lagen om anstÀllningsskydd kommer i sig inte att fÄ företag att börja anstÀlla. Och framför allt Àr det inte en dörröppnare till jobb för arbetsmarknadens svaga grupper. De Àr svaga för att deras utbildningsnivÄ/kompetens inte rÀcker till. Det Àr det politiken borde lÀgga sitt krut pÄ. Massiva utbildningsinsatser i bristyrken.
DĂ„ kommer folk i jobb âŠ
Samtidigt Àr det föreslagna förÀndringarna i LAS inte den stora och genomgripande omstÀllningen av arbetsmarknaden som kritikerna hÀvdar. DÀremot har de rÀtt i att flera av reformförslagen i första hand ser till arbetsgivarnas önskemÄl.
Nu Àr förslaget lagt. Arbetsmarknadens parter har till den sista september pÄ sig att komma överens. Om de inte gör det ska utredningens förslag vara det som regeringen gÄr vidare med.
Det Àr mÄnga skrÀckscenarios som mÄlats upp.
Det har varken sparats pÄ krutet eller det tunga artilleriet.
Kanske blir det till slut den djupa oenigheten som förenar parterna. Om en politisk utredning sÄ till den milda grad skymfas och smutskastas som LAS-utredningen mÄste det ju vara bÀttre att arbetsmarknadens parter kommer överens. Eller hur?