Nils Puronen är skribent på Liberala nyhetsbyrån.
Valet 2022 var på många sätt en kalldusch för Centerpartiet. Valresultatet på 6,7 procent gick att leva med, även om förhoppningarna var högre efter succéresultatet på 8,6 procent 2018. Tillbakagången på landsbygden var däremot desto svårare att smälta. Landsbygdens röster är inte bara viktiga för partiets politiska styrka, utan också för dess identitet och självbild som en decentralistisk landsbygdsvänlig röst.
I den egna eftervalsanalysen (23/2–23) bryts partiets resultat ner i sex olika kommunkategorier. Mest minskade man i de tre kategorierna som klassas som landsbygdskommuner, även om två av dem fortfarande hör till partiets starkaste fästen. Starkast stöd fick man i storstadskommunerna.
Att vända den här utvecklingen tycks ha blivit Anna-Karin Hatts främsta uppdrag. Partiledarens almedalstal och den efterföljande sommarkampanjen är satta under parollen “Nu är det landsbygdens tur” (Centerpartiet 25/6). Man vill se minskade geografiska klyftor i skolan, enklare kommunala statsbidrag och ett reformerat kommunalt utjämningssystem. Det stora löftet är att landsbygdens välfärd och infrastruktur ska få 50 miljarder i offentliga investeringar. Frågan är om det räcker– både för att stärka landsbygden och för att lyfta Centerpartiet.
Det finns ett stort investeringsbehov på landsbygden och i Sverige, inte minst i infrastrukturen. Men bakom behovet finns också kommuner som blivit helt beroende av statlig omfördelning och statliga stöd. Samtidigt som man föreslår stora statliga investeringar borde man också föreslå reformer som kan stärka de lokala grundförutsättningarna.
Alla krav och uppgifter som idag styr kommunerna behöver ses över, så att de som driver verksamheten får större rådighet över prioriteringarna i den. Det behövs en sanering av lagstiftning, exempelvis i miljöbalken, som idag hindrar de gröna näringarna. Fler skattebaser borde regionaliseras, så att lokalt skapat värde inte försvinner på omvägar via Stockholm. Alla kan lova påsar med pengar, men Sveriges decentralistiska röst borde i första hand verka för mer lokal egenmakt och frihet.
En agenda för stärkta kommuner och lokal frihet är dessutom lika relevant långt utanför landsbygden. Våra stadsområden styrs också av kommuner och hindras också av nationella regleringar. Och att locka väljare i dem är ett måste för varje parti som vill vinna val, eftersom det är i urbana områden de stora väljargrupperna finns.
Här finns en möjlighet att driva frihetsreformer som rymmer både ett stads- och ett landsbygdsperspektiv. En bra grundansats till detta finns i rapporten “101 hinder för företagens tillväxt och jobbskapande” som Centerpartiet släppte tidigare i somras (12/6). Vissa hinder man tar upp drabbar mest landsbygden, andra är främst ett problem för staden. De allra flesta hämmar företagande i såväl Bromma som Bräcke.
En av Centerpartiets stora styrkor på 2000-talet, framförallt i framgångsvalet 2018, har varit förmågan att tilltala breda väljargrupper i hela landet. För att kunna göra det igen räcker det inte att lova statliga miljarder till landsbygden. Istället behöver man återigen lyfta blicken och visa att decentralism och lokal frihet angår hela landet. Om det görs rätt kan Centerpartiet både behålla stadsväljarna och vinna tillbaka landsbygden i valet 2026.