Det är både lätt och dumt att tänka att kyrkovalet inte angår dig. Att kyrkans verksamhet rör de frälsta och de som firar gudstjänst varje söndag. Men det är inte sant. Svenska kyrkan både är och gör så mycket mer än psalmsång och gudstro. Den är både en kulturbärare och har en omfattande diakonal verksamhet som ger hjälp och stöd till människor i alla livets skeenden. Kyrkan är öppen för alla, oavsett om man är djupt troende eller ej. Alla är välkomna. Precis som det ska vara.
Runt om i vårt avlånga land anordnar Svenska kyrkan allt ifrån kyrkkaffe för de som mist sina respektive som ett sätt att finna social samvaro och tröst, middagar där hela familjer efter en lång dag med skola och efterföljande aktiviteter välkomnas till att äta tacos tillsammans, temakvällar, föreläsningar, mat och härbärge för de mest utsatta, samtalsstöd – och för den delen gudstjänster. Men också regnbågsmässor för att lyfta frågan om inkludering och hylla det kärleksbudskap som tron vilar på. Det är ett viktigt arbete.
Trots det lämnar allt fler människor Svenska kyrkan (SR 20/4). 2022 lämnade omkring 46 000 personer medan ungefär 10 000 personer gick med (DN 21/2 -23). Ett ordentligt tapp och tillika trend. Det är inte långsökt att anta att många lämnar därför att de helt enkelt inte är troende men tar för givet att man måste vara för att få komma till kyrkan. Men också för att det kostar att vara medlem. En viss procent dras från din inkomst varje månad, vilken i sin tur ligger till grund för att kyrkan ska kunna bedriva sin verksamhet.
I så väl bistra som osäkra ekonomiska tider är det inte konstigt att människor väljer att lämna kyrkan av den anledningen. Det är även enkelt att tänka att medlemsavgiften försvinner till osynliga ändamål, som den icke aktiva gudstjänstbesökaren ändå inte tar del av. Och för all del. Visst kan vi fråga oss hur många kyrkor, prästgårdar och andra kostsamma byggnader som verkligen är motiverade för att kyrkan ska kunna bedriva sin sociala verksamhet. Säkerligen finns ett och annat som det går att sparas in på. Men Svenska kyrkan är så mycket mer än samtal om Gud, tankar om rätt och fel, synd och förlåtelse. Det omfattande sociala arbete som utförs behöver vi främja. Och inte ta för givet.
För 100 år sedan var Svenska kyrkan något helt annat. Moraliserande, dömande, och ofta exkluderande. Idag är den en röst för öppenhet, medmänsklighet och stöd till utsatta. Det är en kyrka som går i Pridetåg, som står upp för HBTQI-rättigheter, som arbetar mot utanförskap och ordnar matkassar till fattigpensionärer. Och det är inte en slump. Eller självklart. Det är resultatet av de människor som fått mandat att leda den.
I kyrkovalet som går av stapeln i september har vi chansen att välja personer som fortsätter stå för en varm, inkluderande och öppen kyrka. Vi har också allt att förlora om vi väljer att inte rösta eller om vi låter andra krafter än de toleranta och inkluderande styra agendan. Det finns de som vill att kyrkan ska backa i historien, bort från öppenhet och tolerans. Tillbaka till skuld, skam och avståndstagande. Den utvecklingen kan vi stoppa. Men bara om vi röstar.
Så även om du inte går till kyrkan varje söndag: gå till valurnorna i september. Din röst spelar faktiskt roll.