Adam Bäckström är skelleftebo och fristående ledarskribent på Norran.
Rätten att placera barn i familjehem enligt lagen om vård av unga (LVU) ger en myndighet befogenheten att inskränka föräldrarnas vårdnad om barnet. Därför är det av största vikt för både barn, föräldrar och kommunen att handläggningen av dessa ärenden sker rättssäkert. Under hela processen, från utredning av familjehem till placering och uppföljning av barnets situation, måste arbetet därför följa gällande rutiner och lagstiftning.
När kedjan som håller samman rättssäkerheten brister i arbetet med familjehemsplaceringar blir konsekvenserna allvarliga. Att Skellefteå kommun placerade “Kalle” hos en kvinna som stod åtalad för misshandel är en påminnelse om det. När det blev känt vad som hänt med “Kalle” gav socialnämnden en extern part i uppdrag att göra en granskning av nämndens arbete med familjehemsplaceringar.
Granskningen är nu klar. Resultatet visar att det både finns systematiska och enstaka brister i arbetsprocessen som granskningen utvärderade. I granskningen kritiseras kommunen för att inte ha utrett barnets nätverk av möjliga placeringar. Dessutom saknas ofta samtal med barnet inför placeringen. När det kom till frågan om av vem och hur beslut fattas, så ser revisionen flera avvikelser. Beslut fattas av personer utan delegerad behörighet. Skellefteå kommun kritiseras även för att använda familjehem som jourhem.
På ett större plan riskerar bristerna i handläggningen att urholka förtroendet mellan medborgare och myndigheter. Föräldrar kan dra sig för att söka stöd hos socialtjänsten av rädsla för misstag. Ryktesspridning och felaktiga föreställningar riskerar även att ta över debatten när fel begås. Även små felsteg i familjehemsplaceringar kan därmed få stora konsekvenser. Varje brist i arbetet riskerar att minska allmänhetens tillit till systemet.
Att “Kalle” familjehemsplacerades hos en brottsåtalad person var ett misstag enligt socialnämndens ordförande, Iosif Karambotis (S). I ljuset av den granskning som gjorts skedde inte misstaget i ett vakuum. Ju fler luckor i riktlinjer och avsteg från arbetsprocessen, desto mer sannolikt att det som hände “Kalle” händer igen.
Enligt Karambotis skedde misstaget med “Kalles” placering till följd av brister i enskilda socialsekreterares arbete – med tillägget att socialnämnden består av fritidspolitiker, som litar på beslutsunderlagen. Denna förklaring kan inte bli en ursäkt för att den nämnd han leder fortsätter godkänna beslut som är bristfälliga eller felaktiga. Visst spelar den mänskliga faktorn in när fel begås. Men när graverande systembrister präglar ett av socialnämndens viktigaste uppdrag krävs mer än förklaringar – det krävs politisk självrannsakan.
Kalle placerades i ett familjehem i en annan kommun, där kvinnan var åtalad för misshandel. Skellefteå kommun inledde en utredning, som visade på omfattande brister i handläggningen av placerade barn.
Iosif Karambotis (S) bör omvärdera sin analys av vad som gått fel. Enskilda socialsekreterare kan absolut göra fel, men inte beskyllas för nämndens systematiska brister i arbetet med familjehemsplaceringar. Det är inte rättvist mot dem. Särskilt inte med tanke på vilket komplext arbete med familjehemsplaceringar är.
Granskningen av socialnämndens arbete blottlägger systematiska brister. De åtgärder som krävs för att komma till bukt med felen kräver politisk handlingskraft, inte fler ursäkter. Idag vet vi att fem procent av alla barn och unga har någon gång varit föremål för en LVU-placering. Dessa barn måste få hamna i trygga händer, även i Skellefteå. Det är nu upp till socialnämndens ordförande att leda arbetet framåt. Alla LVU-placerade barn förtjänar den omsorg och trygghet de har rätt till.
Adam Bäckström är Skelleftebo och fristående ledarskribent på Norran.