Maria Jane Smith
Fredag:
Maria Jane Smith
Vi är inte många som är på plats och ser Maria Jane Smith (från Smith & Thell), som är första artisten ut för kvällen. Kanske ett 50-tal. Men det gör nästan allt ännu lite bättre. Det blir nära, nästan som att sitta i hennes vardagsrum och ha en privat spelning. Och med hennes varma vackra röst är det en härlig stund.
Maria Jane Smith beskrivs som en av Sveriges mest spännande popartister. Det är helt förståeligt. I höst släpps hennes debutalbumet”A Glitch In The Matrix” och det finns all anledning att tro att det kommer att locka en hel del nya fans där ute.
Maria Jane Smith bjöd på en intim och avskalad spelning som bar på både tyngd och tröst. Det var en perfekt inledning på festivalens fredagskväll. En konsert som dröjer sig kvar som en hand på hjärtat.
Betyg: 3
Raaban:
Bazaar
Raaban kliver upp utan större gester och får de fans som är längst framme vid scenen att dansa. Men det som börjar stabilt, med tunga härliga basgångar i bröstet, tappar efter hand variation. Setet är välproducerat och rytmiskt tight, men känslan är att det aldrig riktigt lyfter mot extas. Även om det blir allt mer intensivt och medryckande mot slutet.
Det finns stunder av driv, men helheten förblir lite för jämn, som om Raaban inte riktigt ruskar om. En spelning som funkar på dansgolvet, men där pulsen aldrig överraskar.
Betyg: 2
Ballinciaga
Balaxi
Det är omöjligt att inte dras med när Ballinciaga drar igång ett konfettiregn med tung bas och tryck. Det är klubbkänsla i kvällsljus, där publiken studsar i takt.
De maskerade männen i fronten bjuder inte på mycket mimik, men energin är total. Liksom deras kroppsspråk och påeldande av de främst unga åskådare som är på plats för att ha en kul kväll.
Det är kaos, renodlad eufori och publiken är med på noterna. Ballinciaga är ett uttryck för samtiden. Det är inte svårt att fatta att de är en av Norges största grupper och att de tilltalar en ung målgrupp som vill ha PRTY.
Betyg: 4
Nause
Nause
När Nause kliver upp kan det vara bästa vi får se på Electro stage den här festivalen. Inte bara för att han är mest känd av de artister som spelar där, utan för att han har en energi som en nykomlings. Han bygger eufori med melodier som tilltalar hjärtat, som är nostalgiska men fortfarande elektriska.
Det är dansant och drömskt och när “Hungry Hearts” rullar in vill de flesta framför scenen lyfta händerna mot sommarkvällshimlen och tänka att livet ändå inte är så dåligt. Det finns hopp. Men "Made Of" kommer alltid vara favoriten.
Nause påminner om varför svensk elektronisk musik blivit en världsexport. Känslan är global, men festen känns vår.
Betyg: 4
Axwell
Axwell
Det syns att kungen av house kliver på scenen – i ljushowen, pyrot, publikantalet och de världshitar som Axwell radar upp både från sin tid som soloartist och som medlem i Swedish House Mafia.
Det är nästan något ceremoniellt över det när Axwell tar plats bakom mixerbordet. Som en präst i housekyrkan, med beatsen som bön och publiken som församling. Det mesta är som det ska vara, som dropsen, ljuset och tempot. När ”Antidote” dånar över området ställer sig Axwell på mixerbordet och leder sin styrka. Det är nostalgiskt utan att kännas dammigt.
Ändå är spelningen en timma och en kvart lång och hans set blir stundtals segt. Något som också märks på en del av publiken som droppar av efter hand.
Betyg: 3
Lördag:
Y4ska
Y4skas scennärvaro denna kväll är lågmäld men fokuserad.
Y4ska kliver fram som en självklar röst i den nya svenska vågen. Uppsala-artisten har hela 80 miljoner streams på Spotify och har flera hits som gått varma i sociala medier.
Scennärvaron denna kväll är lågmäld men fokuserad. Samtidigt vibrerar musiken av självsäkerhet och artisten vet att publiken känner till många av hans låtar.
Det är inte en spelning som skriker efter uppmärksamhet, men där texterna längtar efter att bli lyssnade på. Credd till Y4ska som tar ett par korta pauser under spelningen för att lugna publiken, när det är på väg att bli stökigt.
Betyg: 3
Rebecca & Fiona
Rebecca & Fiona kom till Skellefteå för att ha kul och bjuda på party.
Rebecca & Fiona har alltid balanserat mellan klubb och konst, och ikväll känns det som att de äger varje kvadratcentimeter av scenen. De spelar stenhårt, med ett driv som pressar mot bröstkorgen och en kompromisslös puls.
Under fredagen var Nause det bästa på Electro stage, mycket på grund av hans energi. Men även Rebbeca & Fiona har kommit till Skellefteå för att ha kul och bjuda på party.
Den taggade duon får även sällskap på scenen av artistkollegor, bland annat Hanna Ferm som är med och piskar upp tempot.
Betyg: 4
Miss Li
Miss Li
Miss Li kliver ut som en virvelvind med röst och känsla. Det är charmigt, intensivt och nära. Hennes stämma bär både lycka och sorg i samma ton, och i sångtexterna märks ett liv levt med hjärtat utanpå.
Hon pratar med publiken som om vi är gamla vänner, och de flesta refränger känns som en succé. Det är show, men det är också på riktigt. En konsert som både lyfter och landar.
Det är uppfriskande med Miss Li i jämförelse. med soloartister på festivalen. Artisten ställer upp med åtta personer på scen. Ett helt band.
Miss Li säger tidigt in i spelningen att ”jag vill att det här ska bli en kväll som ni minns resten av era liv”. Det blev det.
Betyg: 5
TIX
TIX
TIX vet hur man får med sig en publik, med stora refränger och en självsäker scennärvaro blir det snabbt fest framför scenen.
Han bjuder på sig själv, drar med sig publiken i allsång och lyckas skapa gemenskap bland de partglada festivalbesökarna.
Musikaliskt låter det som förväntat. Det svänger. En stabil spelning med hjärta och glädje, men utan de där ögonblicken som fastnar på riktigt.
Betyg: 3
Golfklubb
Golfklubb
Golfklubb rullar ut sin värld i Skellefteå med små medel och stor effekt. Det är medryckande och snyggt. Det svänger. En spelning att dansa till, vara glad till och festa till. Något som många i publiken gör.
Killarna i Golfklubb är duktiga på att skapa tunga basgångar som verkligen funkar på en stor scen. Ändå är det ingen explosion, men ett trevligt avslut på Summertime 2025.
Betyg: 3