Koppar och betong – här är berättelsen om ”Valvrum”

Mellan kommunhuset och stadsparken syns de, bågarna. Lika självklara som asfalten, kullerstenarna, älven som skymtar längre bort och den täta häcken. Den som stannar upp och iakttar kan fyllas med frågor – vad är det för någonting? Vad är tanken bakom? 

Vi har kommit till stopp nummer två i Norrans konstrunda, och svaret på funderingarna stavas ”Valvrum”. Det är namnet på verket utanför Stadshuset, och precis som alla nedslag i denna konstvandring handlar det om offentlig konst. Vi börjar där – vad innebär egentligen det begreppet? 

”Valvrum” passerar många Skelleftebor dagligen – Norran har tagit fram berättelsen bakom kopparbågarna.

Foto: Maria Wallin

Till vår hjälp har vi Anna-Karin Larsson, Skellefteå konsthall, som assisterat Norran med information om de olika verken. Hon förklarar att gestaltningsuppdrag och offentlig konst är en del av Skellefteå konsthalls verksamhet, och vad det blir avgörs till viss del av enprocentsregeln. Den är en statlig rekommendation, och innebär att en procent av kostnaden för en nybyggnation avsätts till konstnärlig gestaltning.  Verken vi ser i vårt stadsrum, eller på platser som är öppna för allmänheten, är de som brukar benämnas som offentlig konst. Det kan vara allt från målningen inne på din skola, till statyn som pryder ditt kvarter. 

– Ju tidigare vi kommer in i planeringen desto bättre resultat blir det, det vill säga att verket blir mer integrerat med miljön, säger Anna-Karin Larsson. 

Vi återvänder till ”Valvrum”. Allt började 1980. Då utlyste kulturnämnden en tvåstegstävling och sammanlagt inkom 50 idéförslag. Efter fyra dagars sammanträde hade juryn utsett fem finalister som gick vidare till skissuppdrag. Bland dessa fanns Torgny Larssons bågar. ”Valvrum” ansågs överlägset vid bedömningen. Här är ett utdrag ur motiveringen: ”Förslaget karakteriseras av stor skala och stor enkelhet. De runda formerna spelar mot husets vilande, horisontella fasad. Den skiss till markbehandling som ingår i förslaget väckte juryns intresse.”

På marken finns även en kompassros i betong.

Foto: Maria Wallin

I det första läget beskrevs ”Valvrum” som en konstruktion i syrafast, blått stål men när verket efter tre år stod färdigt hade stålet av tekniska och ekonomiska skäl ersatts av koppar. Det vi ser idag består av knippen av kopparstänger, tillverkade av företaget Skellefteå Rostfria, och liknar ett kryssvalv i ett kyrkorum. Men verket stannar inte bara vid de iögonfallande bågarna – den som vänder blicken mot marken ser en infälld kompassros med svart och röd infärgad betong, som skapats av Betong Sander i Burträsk. 

Konstnären Torgny Larsson är född i Finspång, och verksam i Stockholm. Han är utbildad vid Konsthögskolan och i experimentell belysning vid Konstfack. Själv beskriver han sitt verk så här: ”Min idé med valvbågarna och markanläggningen är i motsats till traditionella monument som försöker avbilda eller efterlikna människan att acceptera rummet som omger henne. Bågarna finns i det gaturum där människorna passerar, där spelet mellan öppna planen, valvrummen, folksamlingar och människor i rörelse, tillsammans ger upplevelsen av verket.”

Vad tycker du om ”Valvrum”? Nästa vecka vandrar vi vidare i Norrans konstrunda – då besöker vi Nordanå och Barbro Hedströms ”Requiem”.