Anderstorpsgymnasiet är ovanligt tyst. Huvudkorridoren gapar tom, så när som på personal som rör sig mellan klassrummen. Men så letar sig svängiga gitarrslingor, trumslag, skratt och höga toner ut från en av de stängda dörrarna. För första gången sedan i mars, när det beslutades att alla gymnasieelever skulle hemundervisas, samlas nu musikprogrammets årskurs tre fysiskt på skolan. Avstånden hålls och eleverna sprids ut, men glädjen över att befinna sig i skolkorridoren är påtaglig.
– Det är jätteskönt att vara tillbaka igen, man känner sig som sig själv, säger Hilda Stenlund, en av eleverna.
Tillsammans med klasskamraterna Filippa Boman och Paula Sjöberg har hon slagit sig ner i korridoren, för en paus mellan jammandet. Imorgon, tisdag 9 juli, lämnar de Anderstorpsgymnasiet för sista gången. Då tar de studenten, och på många sätt tillhör de en historisk årgång. De som inte kunde fira tillsammans, de som spenderade merparten av sin sista gymnasietermin hemma på grund av risken för smittspridning. När Norran är på plats blickar de tillbaka på sin märkliga sista tid som gymnasieelever, och reflekterar kring vad det inneburit för deras musicerande.
– Det är klart att det inte känns som ett värdigt avslut på våra tre år, säger Filippa Boman.
Att studera hemifrån har varit en stor omställning för de flesta eleverna, men extra utmanande när det gäller praktiska ämnen. För hur har du musiklektioner när du ska vara hemma, ensam? Hur sjunger du i kör, när undervisningen sker via en skärm och utan klasskamrater?
– Nej, det går ju inte att spela med varandra över datorn. Och det är en otroligt stor del av vår undervisning såklart. Istället har vi spelat in våra läxor och skickat ljudfiler till lärarna, säger Filippa Boman.
– Men det blir mycket svårare. Vi förlorar mycket av nerven och samspelet. Dessutom ger det oss otroligt mycket att gå undan och jamma lite under en håltimme, det har ju inte gått i vår. Jag skulle säga att jag stannat av mycket i utvecklingskurvan när vi började bli hemundervisade, säger Hilda Stenlund.
I alla år som musikprogrammet funnits har vårterminen traditionsenligt innehållit en storslagen avslutningskonsert. I sex månader hade årets studenter arbetat med sin föreställning, men bara två veckor innan premiären i april kom de nya restriktionerna och allt lades på is.
– Det var som att någon tömt ett gruslass över oss, det var nästan traumatiskt, säger Hilda Stenlund.
– Vi hade arbetat så hårt och var så stolta över det vi åstadkommit, så vi ville verkligen visa upp det, fortsätter Filippa Boman.
Men hoppet lever fortfarande. Eleverna undersöker möjligheten att genomföra konserten under sommaren istället, om restriktionerna ändras.
– Vi vet att det kan vara svårt, men vi kommer göra allt vi kan, säger Paula Sjöberg.
Imorgon samlas alla klasser på olika platser på Anderstorpsgymnasiet för ett speciellt studentfirande. Och för stämningen står just musikeleverna. För två veckor sedan fick de för första gången på månader träffa hela sin klass, för att spela in den klassiska studentsången på plats i kyrkan. De beskriver det som känslosamt, och storartat.
– Ja, där och då fick vi lite stämning. Det har varit en konstig sista termin, men vi gör det bästa av det, säger Hilda Stenlund.