Trion blandade och gav.
Cirka 1700 personer. Så många hade letat sig till Sara kulturhus för att se finlandssvenska KAJ uppträda på Scen 1. Trots att det var en måndag kändes det som en lördag. Folk var peppade och laddade för fest. En del hade tagit på sig både slips och kavaj, i bruna toner. Precis i samma ironiskt artiga kostymglans som gruppen gjort till sitt signum.
När trion ställer sig på scenen känns det som att de kommit hem, eller som sångaren Jakob Norrgård tidigt påpekar från scenen samtidigt som han pekar ut mot lokalen i Sara Kulturhus. ”Det är det här vi pratar om när vi sjunger om fyra väggar i träpanel”. Publiken möter honom med jubel och applåder.
Man märker genast att KAJ är trygga i sina uttryck – kanske som en boost efter senaste månadernas enorma framgångar, som vinnare i Melodifestivalen, fyra i Eurovision Song Contest och ett fullbokat år framför sig med spelningar i hela Europa. Samtidigt är det en enda låt som har tagit dem dit, något gruppen själva verkar högst medvetna om då de redan efter ett par låtar nämner att ”vi vet att det är en låt ni väntar på, men den kommer senare. Innan dess ska vi spela en massa låtar som inte tagit sig in på någon topplista alls”. Med deras humor kommer de långt. Den som är grunden i allt. Med komiska textrader river de av genrer efter genrer och liksom testar publiken i olika stilar.
KAJ har förmågan att blanda boyband-ballader med operaparodier och dansbandslåtar om att hata sina grannar – och gör det med samma milda glimt i ögat som vi vant oss vid. Det är tryggt, skickligt och konsekvent. Men kanske just därför blir det också en aning statiskt. Eller tråkigt. Som en bastu som aldrig riktigt blir varm. KAJ:s humor är lagom, men temperaturen stiger inte tillräckligt.
KAJ anlände passande nog till Bastuträsk med tåg, samma dag som spelningen i Skellefteå.
Visst finns det höjdpunkter. Publiken jublar igenkännande under några av de mer virala hitsen, som exempelvis ”Firmans man” och ”Jåo nåo e ja jåo yolo ja nåo”. Mellansnacken bjuder på lagom roliga skämt och ibland glimrar det till i någon oväntad formuleringar. Men konserten saknar fler låtar som närmar sig ”Bara bada bastu"-nivå. Det gör att helhetsintrycket blir mer småleende än skrattandes. Det är en trivsam upplevelse, men inte en oförglömlig sådan.
KAJ har gjort succé i hela Europa och har ett år framför sig med massor av spelningar.
KAJ är ett band som vet vad de gör – och de gör det väl. De har hittat en humoristisk nisch där de får briljera med musikalitet, tajming och något som är lagom tokigt. Efter en timme i deras sällskap lämnar man lokalen varm och go, men med en känsla av att det hade kunnat bli ännu hetare.